Aftonbladet – 10 februari 1858, sida 1

DEN SISTE AF SIN ÄTT. J. F. SMITH. ) Hans myndling såg icke nöjd ut; måhända hade han hoppats få en helsning, kanske äfven någon liten gåfva från det älskliga barnet; som bevis att hon kom ihåg honom; ty så ung han var, hade hennes skönhet gjort ett djupt intryck på honom. Mr Barnard läste denna tanke hos honom, och i den fruktan, att det kunde inverka på ynglingens sätt emot Dick, tillade han i vänlig ton: Du kan ju föreställa dig att jag framfört alla vackra helsningar jag fick i uppdrag. Ynglingens ansigte lyste åter af glädje. Mark, sade hans förmyndare, mitt besök har en tvåfaldig orsak. Utom det nöje jag har af att träffa dig, önskar jag göra dig bekant med min unge vän här, för hvars välfärd jag lifligt intresserar mig. Dick räckte fram sin hand. med glad tillit, ty det fröjdade honom att få en sådan vän, Mark vidrörde den endast nedlåtande. Jag är öfvertygad att du skall blifva vänlig emot honomp, fortfor .mr Barnard, som märkte det plågsamma intryck hans myndlings köld gjorde på Dick. Det är nog att ni önskar det, gir. Och. icke -låta hans kamrater begagna sig af hans ungdom och oerfarenhet. Jag skulle just vilja se hvem i hela skoJan skulle . våga ofreda den jag tagit under mitt beskydd,, sade Mark i sjelfbelåten ton. Jag -behöfver intet beskydd,, utropade Dick bestämdt. Jag är icke rädd för någon, som är jemnårig med mig: jag skall nog söka försvara mig.