Aftonbladet – 10 februari 1858, sida 1

med honomp, tänkte hans åhörare, som: var långt ifrån att förstå rätta orsaken till den okunnighet han så naivt erkände. Men du kan väl kasta boll? sade han. Åh ja! Och cricket ? Dick nickade jakande: Då reder du dig nog ganska bra, fortfor den förre; Du kan lita på ätt dina skolkamrater sätta mer värde på sådant, än på dina kunskaper. De der ovanligt skickliga gossarne äro sällan rätt omtyckta, som din vän troligtvis redan har upplyst dig om. Hvilken vän ? frågade Dick. Mark Raymond. Jäg såg hans förmyndare presentera dig för honom. Han är ej min vän och blir det troligtvis aldrig ! utropade gossen. Icke? Han är högmodig och har ej godt-hjerta, tillade Dick; han talade om att beskydda mig, som om jag icke sjelf skulle Kunna akta mig alls, eller som jag vore en feg stackare. Du bör icke söka tvist med honomp, ans märkte hans kamrat; han är äldre och starkare än du j Mön om han skulle söka tvist med mig? Det skall han icke göra, sade Lacon med värma; det vore ovärdigt och fegt. I-följd af mr Barnards besök fick Mark Råymond en half fridag -och blef dessutom bjuden att äta middag tillika med horiom och Dick vid doktorns bord — er anordning som den hederlige bankiren hoppades -skulle fördrifva kölden mellan de båda gossarnes: I denna förhoppning var han dock dömd att bedraga sig; den äldre drog sig undan red sårad värdighet, medan vår hjelte på sin sida afhöll sig från allt närmande; som kunde tydas som en önskau om försoning. Längtan efter vänskap hade blifvit tillbakastött, för