Aftonbladet – 10 februari 1858, sida 1

ling vid namn Läcon, af ungefär samma ålder som den unge Raymond. Nej. Ingen syster? Nej. Än dina föräldrar? De äro döda, svarade Dick och :återhöll med svårighet sina tårar, ty denna fråga återförde till hans minne den vänliga och tillgifna Martha, som han ännu alltid ansåg som sin mor. N Unge Lacon var äfven faderoch moderlös, den siste ättlingen af en gammal och ansedd familj; från denna stund kände han deltagande för den, hvilken, liksom han sjelf, saknade föräldrar, hem och alla dess ljufva band. Han beslöt att blifva hans vän. Hur ni tränga er omkring honomp, sade han och tog Dick i armen för att leda ho-, nom derifrån; man skulle tro att ni aldrig sett någon nykomling förr. s Som han var i sjette klassen och i allmänhet omtyckt i skolan, gjorde hans :föreställning god verkan; gossarutie skingrades småningom och återvände till sina olika lekar, samt lemnade honom och vår hjelte ensamma. Ett bullersamt: sällskap, anmärkte Lacon; men det finnes några bra gossar ibland dem: Du skall snart blifva van vid dem och tycka om dem. ! Jag skall tycka rätt bra om demp; svarade den nye eleven tankfull; men jag är rädd att de icke skola kunna med mig. Hvarföre skulle de icke det? frågade Lacon förvåhad: För det att jag ej kan latin: ochzallt annat som de frågade mig om, och att jag icke varit i-skola förut, och bara kän läsa och skrifva helt litet; dessutom har jag inga handpengar, sont de kalla det. Hur oförståndigt de måtte hafva klemat