Aftonbladet – 9 februari 1858, sida 3

rop, eller rättare sagdt af många glada rop, då gossarhe rusade ut från klassrummen på den öppna platsen för deras lekar. Se. der är Mark, utropade bankiren, som fick se sin myndling. Ni är fortfarande nöjd med honom, hoppas jag ? Ja — med hans läraktighet, svarade doktorn med en lätt tvekan. Säkerligen kan ni ejheller i andra fall hafva orsak att-— Orsak, nej: visserligen icke,, afbröt hans vän. Det är mycket :hos Mark som är berömligt; hans anlag äro utmärkta ochhan eger rätt vackra kunskaper; men det ligger ett trots i hans karakter — en sjelftillitoch en ihärdighet som stiger ända till halsstarrighet i att fullfölja den föresats han en gång fattat; och detta behöfver rättas. Om jag fruktar för hans väl, är det mera med -afseende på framtiden än det närvarande. Tiden skall: nog hjelpa-detta fely,sade mr Barnard leende. DN Doktörn: svaräde: ej. Erfarenheten hade lärt honor att hvad fröet är för plantan, är barndomen för mannaåldern. Ni tänker för allvarsamt härpå), sade den förre. : vå Kansken, sade doktorn och öppnade glasdörrarne, som förde från biblioteket ut till gräsplanen. . : farng Bankiren tog sin skyddling -vidhanden, i mening-att göra: honom bekant med:sin-nye kamrat. Mark Raymond fick ej förr se sin förmyndare än hån sprang till honom, skåkade varmt hans. hand, frågade efter hans helsa och sedan, utan att gifva honoms-tid att svara, efter Marion. Hon mår väl, mycket väl; min kära B0886P, svarade mr Barnard. R q (Forts. följer.)