Aftonbladet – 9 februari 1858, sida 2

Dick ryste då han hörde honom och smög sig ovilkorligt närmare intill mr Barnard. Efter slutad session skickade denne åter efter Gog och Sam, hvilka Han -än en gång rikligen begåfvade och lät dem sedan taga afsked af deras fordna kamrat. Det vore bättre om du kom tillbaka med oss, sade jätten till honom; Pet är dufven som en sjuk fogel sedan du är borta. Ingenting är sig likt; du kan ej tro huru vi alla sakna dig. Stanna du qvar hos den beskedlige herrn, som tagit hand om dig, hviskade lindansaren, som tycktes hafva en instinktlik känsla af hvad som var rätt. Jag saknar dig rätt så mycket som någon annan, men för din egen skull skulle jag sörja, om du kom igen. Tusen vänliga ord blefvo sagda och minnesgåfvor skickade till Pet och Webbs innan de skildes åt. Då Dick, som det stundom hände, kände en ögonblicklig längtan till:sina förra vänner, var tanken på Marion nog för att lösa denna förtrollning. Det var Marion versus Pet — och den förras makt var större. Nå väl, sade Gog till Sam, då de togo afsked, du får taga skulden på dig. Jag lofvade din. syster att taga honont med mig. Det skulle vara orätt, .svarade gossen. Dick Tarleton är ämnad för något bättre än att blifva lindansare. Samma afton återvände bankiren och Dick till London. TJuGONDE KAPITLET. — Det mörka skolrum är, Hvad puppan är för fjäriln och för blomman Det unga frö — inom dess kala murar Bryts vetenskapens första ljus; och trädet, Som spirar upp i skönhet, svigtande . Af gyllne frukter, fått sin första: växt Inom ett skolrums låga, ringa vidd! Street. Marion hvarken kumwde eller ville förstå, hvarför Dick skulle lemina sitt hem, som hon