Ihiallla HICUC Sv Så HLEL SOIN mMOJUSL iof adep enskilte. Och detta lär denne att från barn: domen söka lita på sig sjelf och på sina egn: krafter; det är derföre som denne blir tidigt sjelfreflekterande och vänder denna sin sjelf reflexion på medlen att uppfostra sig sjelf til! möjligheten af detta oberoende; detär derför han uppfostrar sin kropp till styrka (dock e medelst gymnastik utan medelst cricket oci alla möjliga andra täflingslekar), på samm: gång som han tidigt börjar sina teoretiska studier i och med sjelfva praktiken. Det är der före kanske också som han, viss om — at hans help yourself är ett strängt allvarlig! postulat, tidigt vänjer sig ifrån förhoppninga om stöd. och hjelp från andra menniskor oc sålunda, hänvisad på sig sjelf, söker sitt lugnr bakhåll i förtröstan på Guds försyn. Jag är nemligen öfvertygad om, att den bibelreli giositet, som utmärker den engelske och skott ske. arbetaren i allmänhet, ej blott är et mode sedan: Wilberforces dagar, såson många påstå, utan att den är grundad just denna för honom nödvändiga sjelftillräcklighet, hvilken ofta nog förr eller senare lede; honom igenom: sig sjelf in och uppien änn högre auktoritet. Har-jag orätt, om-jag skulle vilja påstå, att engelsmannens lif är en millionfaldig variation på temat: hjelp dig sjelf. så hjelper dig Gud? Med afseende på här ifrågavarande ämner har den enskiltes yrkesuppfostran alltså tillik: varit öfverlemnad åt honom sjelf: Man tyckes hafva tänkt ungefär så här: hvar och er som vill fram må sjelf se till, att han skaffa sig starka armar och ben, samt begagnar ögon. öron, förnuft och alla sinnen på bästa möjliga sätt. Lärare saknar han ej. Hvar och en oberoende man, som sjelf genomkämpat den kampen, kan vara honom en sådan. År betet under, hos och för denne må vara han: skola. Någon annan och någon bättre behöfver han ej — och dermed punkt. Och så tror jag att Skottland hunnit till: den höjd det nu i fråga om åkerbruket intager, utar att en enda af dess farmers gått i åkerbruksskola, utan att staten ännu betalat ut en skilling för den enskiltes yrkesuppfostran til: åkerbrukare, om jag undantager att en profession i åkerbruk vid Edinburghs universitet sedan 60—70 år existerat; och möjligen är äfven denna en enskilt institution, Hela dennz elitsamling af utmärkte stewards, landmanagers, farmers, hafva aldrig gått i någon annan skola än folkskolan, vare sig i land eller stad. Farmen har varit deras skole i åkerbruket. Och lärdomen hafva de fått betala med sin svett. Nu äro--dock andra tider komna och med dem komma andra seder. Här lemnas naturligtvis derhän, hvilka alla de i hvarandra sammanflätade och samverkande rörelser kunna vara, som åstadkomma den förändring i systemet, hvilken just i dessa dagar börjat vise sig. Nog af: äfven Skottland vill hafva examinerade åkerbrukare. Det är detta faktuw jag vill beskrifva. Det är egentligen också allt hvad jag i frågan om åkerbrukarens yrkesuppfostran i närvarande ögonblick i Skottland kan. förtälja. Nå väl. Från och med detta eller nästa skall der gifvas några skottska agronomer. som bland sina vanliga orlofssedlar från der eller den farmern skola kunna uppvisa ett Diploma såsom Examined by the council of the Highland and Agricultural Society ot Scotland on Education. — Det kan betyder både ett och annat, detta färska faktum i det skottska landtbrukets historia. För min del anser jag det stå tillsammans med den ny: tidens riktning, i och genom hvilken freden: enklaste värf blifvit och blifva allt mera pofficiella,, blifva värf i staten. Förr stod krigaren högst på samhällsstacken och han svängd: sitt svärd så att det gnistrade för ögonen pi de stackars bönderna, som kröpo der nere vic foten af myrstacken och som endast, genon att få uniform på sig, kunde få någon rang med i samhället. Nu tyckes det, som om lif: vet vändt sig på rosten och att de fredlig: yrkena skulle komma att blifva statsvärf, on äfven icke i alldeles samma mening som dett: ord nu tages. Vår tid har skapat departement för de allmänna arbetenä liksom äfver hela denna organiska följd af offentliga an stalter ända ner till landtbruksskolan och slöjdskolan, som nu med hvarje dag allt mer inlemmas i samhällskroppen, med samma rang. heder och värdighet som trivialskolor och apologistkolor och krigsakademier och domstolar 0. 8. v. i och med deras departementer. Oct rätt som det är står åkerbrukaren der i samhällslederna såsom jemlike ej blott i bildning med hvarje annan bildad samhällsmedlem utan äfven i offentligt ljus och offentligt anseende, just såsom åkerbrukare, med alla d: öfriga samhällsarbetarne, som der redan intagit sin plats. Och så kan till slut sjelfv: adelsmannen en gång igen vilja sätta sin stolthet i att vara — odalman, och då i fullt medvetande af allt hvad det ordet innebär. Det ordet — odalman — möter: oss redan il våra gamla sagohäfder. Det kan komma iger i sinom tid, men då med ett innehåll mera utarbetadt till verklighet och betydelse. Ungefär så der tänker jag mig betydelser af det nämda faktum. Följer nu attbeskrifva detsamma i dess emskilta drag. Jag angat nyss den nyligen ordnade skottska exåmensF kommissionens Hamn. Deraf synes att den hörde till The--Highland and Agricultura! Society, eller är ett utskott, som detta sällskap sjelf väljer. Enligt hvad jag i ett föregående bref nämt om detta sällskap, är det: samma af enskilt natur, sammansatt af enskilte betalande ledamöter. Dess enda samband med staten består i dess charter elle: Lettets-patents; hvarigenom det--liksom så många andra sällskap blifvit inkorporeradt istatsmaskinen: De: äro: egendomliga samhällsskapelser. de der inkorporerade ( inI: leftimade) sällskaper: sDe föda och gifva siok sjelfva lifvet först. Sedan: skaffa de sig ent näfvelsträng till förbindelse ned statskroppen. Det är deras Scharter. Men medelst den trådör suga de dock intet lif-från samhället. TY SR nd RR