Aftonbladet – 8 februari 1858, sida 1

DEN SISTE AF SIN ÄTT. og F. SMITHO Dörren stängdes: och Dick hörde att det amla skräpet och koffertarne åter sattes för en, innan karlarne gingo ned: Platsen der han blifvit instängd, var så mörk, att han icke kunde göra sig den minsta föreställning om dess storlek; -han var rädd att röra sig, för att bofvarne ej skulle komma tillbaka och uppfylla sin hotelse, och förebrådde sig bittert att hafva bidragit till tjufvens fasttagande. Han tänkte på sitt fordom lyckliga hem, på Martha, på sina lekkamrater, på dödgräfvaren den gamle, gode Nicholas. De skola aldrig få veta hvad det blifvit af mig, snyftade han; jag blir mördad här. Ack, hyarföre rymde jag från fattighuset? Der hade jag varit säker. S Småningom hemtade han mod och började krypa utefter golfvet, tills han kom till en vägg; den kändes kall och fuktig. Han steg upp och märkte att han nätt och jemt kunde stå rak. : Denna upptäckt ingaf honom hopp att kunna undkomma. Han visste att han måste vara ända uppe vid taket. Med ytterlig ansträngning började han rycka löst murbruket, och efter några minuters träget arbete belönades han genom att seen ljusstråle genom takteglen; dessa tog han varsamt ned, ett i serider och lade dem i en hög under öppningen för att skaffa sig fotfäste, hvarifrån han skulle kunna komma upp. Om jag bara kunde komma på ett af de nästgränsande husen, tänkte han, så skulle jag ropa åt folket på gatan att hjelpa mig. ) Se Aftonbl, n:r 10—18, 20—30.