Aftonbladet – 8 februari 1858, sida 1

Nej; nejb, svarade gossen med matt röst. Dörren öppnades. Gog återfick i ögonblicket sin sinnesnärvaro. ; Spring), sade han; Sam känner vägen; spring till tältet, spring omkring gatorna, ropa på hjelp. -Jag skall svara för att ingen förföljer. er. i Hurutz Och lemna er qvar:att blifva slagen, kanske dödad? utropade vår hjelte, som. nu återfått full sans. .Nej,. nej; Sam och Jag skola: också slåss. Ja, det är säkert,; anmärkte lindansaren helt lugn: Jagtrotsar: två af dem att taga fatt mig, om de: komma. Då mån besinnär hans ovanliga vighet, inneburo ej hans ord något tomt skryt. Då tjufvens medbrottslingar kommo ut från värdshuset i mening ått taga igei sin fånge, studsade de vid åsynen af den fiende dehade framför sig. Det är jätten !y sade en. Vi äro fyra, tillade en annan, och han har bara ett lif, så stor han är. Uppäggade genom faran af sin belägenhet, rusade alla på Honom. Gog var lika lugn som om han hade utfört en af sina Vanliga evolutioner undet marknaden; hade hat någon fruktan, så var det för att skada dem. Ett slag af hans väldiga hand lade den förste sprattlande på gatan; han tog den andre och slängde honom ifrån sig så långt och med en sådan kraft, att han ej hade lust att förnya anfallet, De båda återstående tvekade. ; I gjorden klokare, om I gingen ins jag vill ej göra e någon skada. Jag har fått hvad jag önskade, sade Gög och pekade på vår hjelte. E ESA d Röster hördes och fotsteg närfhade sig: De två skälmarne flydde och lemnade sina kam: