Aftonbladet – 8 februari 1858, sida 1

Nej, svarade den tacksamme gossen; raen de sade att de skulle mörda mig, om jag gjorde det ringaste buller. Hur skola vi komma ner? .Jag skall visa dig. å Sam band omsorgsfullt fast ena ändan af repet vid en takbjelke, sedån hån ryckt lös flera taktegel, och kastade ut andra ändan öfver kanten, så att det hängde nedåt väggen. Här är vägen,, sade han. ; Dick tvekade. Var inte rädd, utropade hans vän; Gog står der nere och tar emot dig. Du har ju sett mig gå utför ett rep hundra gånger. Fukta dina händer, så gör du ej illa dig. Skall jag gå först? I detta ögonblick hördes rop i rummet bredvid, åtföljda af en grof svordom. Det var ingen tid att förlora. Sam gick ned med den skicklighet långvarig öfning skänkt honom, och då han var omkring tjugo fot från marken släppte han repet — det nådde ej ända ner — och Gog tog emot honom. Ett hufvud syntes i öppningen, hvarigenom fången undkommit. Det var värdens. Asynen deraf gaf Dick behöfligt mod, och i det han fattade repet med båda händerna — blödande och sönderrifna efter de nyss utståndna ansträngningarne — beredde han sig att gå ner. Kom tillbaka, skrek bofveny pannars mördar jag dig. Gossen tvekade. Jag skär af repet. Denna hotelse ökade hans förskräckelse och efter att hafva nedstigit ännu några alnar, släppte han sitt tag och föll från en höjd af åtminstone trettio fot; men jätten var till hands att minska fallets våldsamhet. Då han emottog honom i: sina armar, vacklade den red: lige mannen, döfvad af den starka stöten, Har du skadat dig illa? sade han,