af de satser, som motionären, chefen för landsförförsvarsdepartementet och utskottet framstält, men ansåg sig deremot böra undersöka, huruvida nödvändigheten fordrar att saken nu företages. Regerinsen var vid början af riksdagen af den tanken, att den kunde uppskjutas, men då chefen för landtförsvarsdepartementet nu förordade saken, ville det synas som regeringen nu vore af andra tankar. För sin del trodde dock talaren, att med befästandet kunde uppskjutas åtminstone till nästa riksdag, till hvilken slutsats talaren kom vid en öfverblick af Europas ställning efter sista orientaliska kriget. Ryssland, hvilket skulle vara det land; hvaraf vi mest hade att frukta har, utan att taga i betraktande det stora antal trupper, som under kriget omkommit, genom detta krig åsamkat sig en skuld af 800 millioner francs. Under kriget hade detta land haft svårt att upplåna penningar. och det vore icke troligt att det nu skulle blifv: lättare. Detta land styres dessutom nu af en regent som vändt hela sin håg till sitt lands inre förbättring och som han: dervid med beredvillighet mötes i all landsändar, vore det klart att eröfringspolitiken åtminstone för det närvarande blifvit lemnad åsido och att vi kunna höppas att fortfarande få vara i fred De vidsträckta kommunikationsaanstiter, som Ryssland numera börjat vidtaga, är en:eröfring inom lan det och sysselsätter fullt upp dess-krafter. Det torde dessutom vara nödigt, att allmänheten får någon närmare kännedom om ett företag, hvartill torde komm? att åtgå mycket mera än de 9 millioner, som n: uppgifvits vara beriknade. Vid riksdagens början ansågs landets finansiella ställning särdeles god, men regeringen ansåg:sig det oaktadt icke kunna för ifrå gavarande ändamål äska något anslag. Sedan des ha förhållandena väsentligen förändrat sig, och mar hade derföre så mycket större skäl att undvika utgifter. dem regeringen under vida gynnammäre förhållanden ansett ej vara af någon trängande nödvändighet. Tal. yrkade afslag. Grefve Anckarsvärd yrkade afslag, emedan ett förslag i en så vigtig fråga som denna, hvilken kommer att medföra stora kostnader, bort utgå från regeringen. Frågan borde mogna ej ällenast hos regeringen oah representationen, utan äfven hos natio nen. Det vore dessutom representationen ovärdigt att genom-en liten lockmat inlocka nationen uti ett företag, som skulle medtaga en kostnad, uppgående. n tal. för sin del trodde, till minst 10 millioner sdaler. Hr Stjernsvärd ansåg representationen böra handla efter sin öfvertygelse, utan afseende på de förslag, som utgå från regeringen, och som han ansåg förevarande anslag nödvändigt för bevarande af vår nationella sjelfständighet, tillstyrkte han bifall. Om vår östra granne skulle få ett raptus af sin vanliga eröfringslystnad, vore det af allra högsta vigt att bibehålla Stockholm. Hr Brakel instämde, emedan vår östra granne kan helt hemligt utrusta en expeditionskår, med hvilken han inom tvenne dygn kan landstiga på Sverges kust, och inom ytterligare tvenne dagar vara i Stockholm, der han skulle hinna pundra banken, alla varulager, flottans förråd, men framför allt återtaga de trofåer, hvilka våra fäder tagit och som pryda våra konungars grafvar, innan några landtregementen kunna ankomma, äfven om jernvägarne voro i bästa skick. Derföre vore det vigtigt att med murar och kanoner skydda denna Sverges vigtigaste strategiska punkt. Hr Hjertas yttrande, att vi kunna vänta, ansåg talaren ej förtjena afseende, emedan Rysslands fredliga ställning ej är att lita uppå, och utom åren 1859 och 1860 kommer att åtgå minst 9 år, innan vi komma i den ställning, hvaruti vi böras.stå. Friherre A. C, Raab ville, ehuru han, seende sig omgifven af militärer, icke trodde att utlåtandet kunde afslås, dock yttra några ord. Det hufvudsaklikaste man påyrkat är uppskof, på den grund bland annat, att Rysslands nuvarande herrskare är fredligt sinnad och mera sysselsatt med sitt lands förädling; men deruti ligger ingen säkerhet, ty han, liksom alla andra, är dödlig, och man känner icke hans efterträdares sinnelag. Erfarenheten hade lärt oss, att alla ryska sjelfherrskare gått anfallsvis tillväga mot sina grannar, och man borde derföre vara beredd på det värsta, och då man en gång skall göra början, borde man gora det ju förr dess hellre, för att så mycket snarare blifva färdig. : : Hr ZHjerta anmärkte, att då Novembertraktaten och den nya ställning Sverge genom densamma kommit i, blifvit af hans motståndare åberopad såsom ett skäl för angelägenheten af Stockholms befästande, ville han å sin sida anmärka, att just till följd af denna traktat torde Ryssland betänka sig 2:ne gånger inan det företager ett anfall på Sverge och derigenom utsätter sig för ett nytt krig med England och Frankrike, så vidt icke Sverge gifvit initiativet till striden. Friherre Raabs anmärkning, att Rysslands kejsare vore dödlig, bemötte talaren dermed att han icke så mycket fäster sig vid den person, som sitter på Rysslånds tron, utan på den riktning landets invåaares tankar fått under den nuvarande regimen; folkets tänkesätt torde komma äfven despoten att betänka sig innan han skrider till ett så vigtigt steg, som börjandet af ett krig Sedan hr Liljenstolpe yrkat bifall samt friherre derström, And. afslag, begärdes af grefve Anckar: votering, hvilken utföll med-80 ja och 43 nej. Punkten n:r 2, som tillstyrker en skrifvelse till K. M:t med begäran om ett förslag vid nästa riksdag till befästningsarbetenas fortsättande, godkändes. Vid föredragning af 3:dje punkten, om anslag till befästning af Waxholm och Karlskrona, uppträdde grefve Löwenhjelm och yttrade, det han vore fullt öfvertysad, att fienden förr skulle: anfalla: Karlskrona, för att förstöra vär flotta och dess materiel, hvarföre hän ansåg en befästning af nämde stad från landsidan, hvartill i. det närmaste varit tillräckliga de 200,000 rdr, som nyss beviljats för hufvudstaden, vara mera af nöden, hvarföre ock talaren af hjertat hade önskat, att omförmälda medel för detta ändamål blifvit använda. Dorföre yrkade ock. tal. ogilande af utskottets afslående utlåtande och beviljandet af nödigt anslag till Karlskronas befästandefrån landsidan, hvaruti han biträddes af hr Brakel, som anhöll, att en skrifvelse skulle till K. M:t ingå med vegäran om proposition i ämnet samt att inbjudning måtte till medstånden utfärdas, att uti en dylik besäran instämma. Hr Lilliehöök ansåg sådan skrifvelse vara öfverflödig, emedån regeringen troligen vid nästa riksdag inkommer: med: sådan proposition ämnet, utan särskilt påminnelse derom. Friherre Raab yrkade punktens läggande till handlingarne, :medan densamma fallit genom trenne stånds beslut; häruti: förenade :sig hrr Lilliehöök och Montgomery. Ar Brakel begärde votering, men afstod derifrån på ippmaning af grefve Löwenhjelm, hvilken biträdt hans åsigt om skrifvelsens afiåtande, hvarföre punkjen ansågs godkänd och lades till handlingarne. Statsutskottets utlåtande-n:r 237: om lån till repaering af Linköpings domkyrka godkändes. -— Emot vifall till n:r 238, om dels anslag, dels lån till Weterås domkyrka, uppträdde friherrar Klnlkowström ich Raab, men betänkandet antogs på förord af friwerrar W. F. Tersmeden och RB. Cederström sant hr 3ildt. Samma utskotts betänkande n:r 239; med afslag i statsbidrag till tornbyggnad vid: Hedvig. Eleonora syrka i hufvudstaden, samt n:r 240, om löneförhöjning åt 1:e och 2:e amanuensen i Lund biföllos, Sammans. statssamt äållm. besvärsoch ekonomiitskottets utlåtande n:o 47,: om befrielse från rotcing för Anstättshemman i Jemtland antogs. Statsutskottets memorial n:ris 244 och 246 gillades. Borgareståndets inbjudning att deltaga i dess belut angående ett lån af 1,700,000 rdr rmt till en ernväg emellan: Borås och vestra stambanan, afslogs vå uppmaning af friherre R. Cederström. Prosteständet. Sedan åtskilliga protökoller och protokollsutdrag , föredrogs .bankoutskottets utlåtände i 1 l f Il j