Aftonbladet – 6 februari 1858, sida 3

Band ni ej för ögonen på: honom ? frågade värden. ; Nej. Denna. underrättelse tycktes göra: värdslusvärden vacklande i sitt beslut att skona fångensclif; och en hviskande rådplägning. egdö rum, hvarunder frågan om lif och död afhandlades pro et contra. Försigtigheten — ingalunda menskligheten — segrade dock; värden besinnade att huset var fullt af gäster, och att det var nära morgonen; faran var således alltför stor, Hans mening afgjorde saken. Kom med: migs, sade han och fattade vår hjolte våldsamt i armen; jag är säker på att du är trött; jag skall visa dig hvar du kan få sofva. Låt. mig gå — jag ber, låt mig går, svarade gossem Jag har aldrig gjort er något ondt; jag lofvar att liga Du skulle haft tand för tunga förut.. Oaktadt Dicks motstånd, släpade han honom uppför -en smal trappa, till dess de kommo till ett mörkt vindsrum, högst upp i huset Platsen. var tydligen ett skräprum för gammalt söndrigt husgeråd, kistor och gamla obrukbara koffertar; ett positiv, som en italiensk gosse qvarlemnaat, emedan han ej kunde betala för sitt uppehälle, hade äfven blifvit ditsatt bland annat skräp. Med de medföljande karlarnes hjelp röjdes en mängd af dessa saker åt sidan, och man blef varse en liten trång dörr inåt vinden, bred nog att tillåta en medelmåttigt stor perSon tränga sig igenom; värden öppnade den och skuffade in fången derigenom. Se sår, sade han, der får du sofva. Och hör. noga på hvad jag söger: om du låter höra ett enda ord eller skrik, så kommer jag tillbaka och vrider nacken af dig med lika liten tvekan, som om jag trampade sönder ett ormägg.