Aftonbladet – 6 februari 1858, sida 2

MM MM mmm ÖL Isom omgaf tältet; tjufven var ännu der och försökte komma fram: igenom folkmassan. Att göra ett språng från Planket och slå ner på hans axlar var ett ögonblicks tanke och handling. Jag har honomp, skrek Dick, jag har honom fast I Skälmen stretade för att slippa lös och försökte rycka ner gossen. Pet, som märkte vår hjeltes fara, skrek högt och visade honom för Gog; inom ett ögonblick var jätten midt i folkhopen; med ena handen ryckte han Dick ur böfvens händer och släpade den senare upp på platformen. Flera poliskonstaplar följde och plånboken blef funnen hos honom. Du är en rask gosse, sade mr Barnard och klappade vår hjelte på hufvudet: du vore värd ett bättre öde än det, som detta lefnadssätt troligen kommer att medföra. Hvem har lärt dig att vara så redlig? Gud ! svarade gossen. Det var något djupt rörande att höra detta heliga nämn uttalas at en stackars liten lindansarpojke i lysande kostym och på detta ställe. Gentlemannen började känna sig intresserad för honom och frågade hvad han hette. Dick. Hvad mer än Dick ? Dick Tarleton, sir. 7; Drag försorg om att den här gossen föres till mig i morgoh bittida, sade gentlemannen till en af konstaplarne, ni känner mig ju? Mannen rörde vid hatten. Den förre var väl bekant som andra kompanjonen i ett af Londons första bankirhus. Han hade varit på besök några dagar hos en gammal vän i Manchester, hvilkens båda söner han tagit med sig ut i marknaden. Sje