Aftonbladet – 6 februari 1858, sida 2

— a — Frågan om anslaget till Stockholms befästande har i dag förevarit på riddarhuset. En enda blick på husets fysionomi fön dagen öfvertygade från första ögonblicket enhvar, att om resultatet af förhandlingarne ej kunde uppstå det ringaste tvifvel. Ingen glad bal i staden hade, för att begagna Svenska Tidningens ord, i dag från riddarhuset bortlockat några officerare, utan funnos de samtliga på sin post, alltifrån krigsministern till den nyss utexaminerade kadettkorporalen. Och som hvar man gjorde sin pligt, hvilket i förevarande fall torde vilja säga detsamma som lydde order, så blef statsutskottets förslag med en imposant majoritet bifallet, och frågan sålunda bragt på den punkt, att dess slutliga utgång beror på votering i förstärkt statsutskott, hvilket med andra ord vill säga, att sannolikheterna för bifall och för afslag äro Jemt lika stora, med den lilla obetydliga lutningen till förmån för bifall, att det är sannolikt att en af bondeståndets sist i urnan inlagda nej-sedlar blir den, som vid voteringen aftagesoch förseglas. Ridderskapet och adelns beslut fattades likväl icke utan efter en debatt, som företedde åtskilliga anmärkningsvärda omständigheter. Till en början uppträdde krigsministern grefve Gyldenstolpe och förordade bifall till förslaget, anmärkande att konungen skulle, om Stockholm blefve befästadt, kunna handla mera oberoende af den östra grannen. Den motsägelse, som eger rum mellan regeringens handlingssätt nu, då hon önskar och tillstyrker anslaget, och hennes -åsigter vid riksdagens början, då hon ansåg något sådant anslag under denna riksdag ej böra ifrågakomma, sökte grefven undanrödja genom att hänvisa till sitt eget yttrande till statsrådsprotokollet, som visade, att åtminstone han städse varit för befästningarne och för anslagets äskande. En mera på saken gående och troligen riktigare förklaringsgrund till regeringens hållning i frågan angaf hr Brakel helt oförbehållsamt under hänförelsen af sitt varma nit för anslagets beviljande. Han lät nem-. ligen förstå, att regeringen ej ansåg klokt, att genom en begäran om detta anslag äfventyra framgången af de andra anslagspropositioner i afseende på försvarsverket, dem hon ämnade framställa; hon ansåg. det, enligt hr Brakel, ej klokt att med öppet visir och fäld lans möta det motstånd, som denna anslagsfråga kunde väntas framkalla. Hr Brakel har här, såsom vi tro, ganska träffande karakteriserat regeringens handlingssätt och lagt i dagen hela den listiga och machiavellistiska anläggning, genom hvilken man velat förleda ständerna, först att bevilja en mängd anslag i olika riktningar genom den förespeglingen, att något anslag för Stockholms befästande ej skulle komma att under nästa statsreglering betunga statsverket, och att sedan, då alladessa anslag blifvit lyckligt och väl beviljade, låta i ellofte timman af riksdagen, genom sina trogna inom representationen, förelägga ständerna och söka på allt sätt genomdrifva en begäran om medel äfven till de ifrågavarande befästningarne. Det är detta baksluga och machiavellistiska handlingssätt, som gjort hela denna anslagsfråga, i den form den nu blifvit bragt å bane, verkligen förhatlig och bidragit att vända opinionen. inom de folkvalda stånden och inom nationen emot ett förslag, som, vi upprepa det, hade förtjent att lugnt och moget pröfvas och öfvervägas, då man kunnat. ega tid dertill och då erforderliga materialier för frågans bedömande blifvit för ständerna och nationen framlagda. — Borgareståndet har i dag ånyo förehaft religionsfrågan. Efter en lång och liflig diskussion, som -räckte hela förmiddagen, antog ståndet lagutskoöttets förslag så väl angående: affall från den rena evangeliska läran som ne ONS SERENA AA Sans nr