Aftonbladet – 5 februari 1858, sida 2

ningen att hafva satt sig emoten myndighetsperson, vid utöfningen af hans kall. Kommissarien vägrade bestämdt, men höfligt. Han ville icke skiljas från sin fånge — och den rike Roderick Hastings måste oaktadt alla hotelser och allt motstånd följa honom, eller blef, rättare sagdt, med våld bortsläpad och inspärrad i ett af polisens fängelser. Ehuru det vägrades någon af hans vänner att stanna hos honom, tilläts han. att skicka efter vin, hvari han lyckades dränka sitt raeri och sin förödmjukelse, tills han blef alldeles berusad. Då han följande morgon vaknade, hade han ett oredigt minne af: hvad som händt; han tyckte äfven att någon med lätt hand undersökt hans kläder. Han bedrog sig icke. Börs, klocka, plånbok, allt utom näsduken var borta. Klockan tolf fördes han till närmaste poliskontor, och efter att hafva fått åhöra en ång föreläsning om styrelsens öfverseende och sitt eget våldsamma uppförande, återfick han friheten, sedan han erlagt en plikt af femhundra francs. Jag har blifvit bestulen ! utropade fången; ni vet väl att jag icke har några pengar på mig. i En bricka blef framburen, hvarpå lågo börsen, klockan, plånboken, med ett ord; allt som blifvit honom fråntaget. Undersök alltsammans, sade kommissarien. Ingen har någonsin blifvit bestulen här; vi hafva endast tagit vård om era tillhörigheter. xOch granskat dem noga, tänkte Roderick med ett bittert leende. Det behöfver icke sägas att allt var i sin ordning; icke den minsta papperslapp fattades. Plikten erlades och fången försattes i frihet. Mycket uppmärksamt af polisen I alla fall