Aftonbladet – 5 februari 1858, sida 2

EINE reder eg Ser r VAReR se KR KF medelålders qvinnor och män, att ej tala om de oräkneliga skarorna af barn. I följd af det vackra vädret var marknaden mer än vanligt liflg. Först och främst var Wombvwells ryktbara menageri — med en hel naturalhistoria på det mest onaturliga sätt afbildad på en rörlig kanfassduk — ett föremål för allas beundrande uppmärksamhet. Vi äro emellertid ledsna att behöfva säga, det djuren visade ett helt annat utseende i sina trånga mörka burar, än det artisten hade förlänat dem. Midt på taflan sågs ctt präktigt lejon, med upprest man och ögon som sprutade eld; det var anfallet af indianer; det kungliga djuret höll en under sin ena tass och syntes färdigt att springa på en annan, som med lyftad lans stod i ordning fill försvar. En Bengalisk tiger var på väg att uppäta en rhinoceros, och en orang-utang förde bort ett fruntimmer från en båt, förföljd af hennes naturligtvis förtviflade make, klädd som engelsk officer. Men hvad som mest väckte den gapande mängdens beundran, var bilden af en elefant. Många tvister uppstodo om hvad som var djurets hufvud eller svans; de flesta syntes böjde att anse snabeln som det sistnämda bihanget. En mängd apor och papegojor stodo bundne innanför skranket, midtför platformen, der några musikanter i skarlakansröda rockar och mössor af leopardskinn förgäfves sökte öfverrösta gongen och trumman från Batty Byans Circus. Dessa två tillställningar tiftade om företrädet, såsom marknadens glanspunkter. Mången pojke, hvars ti lgångar inskränkte sig till ett enda sexpence-stycke, stod och tvekade, ur stånd att besluta hvilka han skulle gifva företrädet — odjuren eller hästkritterna och sörjde bitterligen att han ej förr börjat sina besparingar,