Aftonbladet – 5 februari 1858, sida 1

DEN SISTE AF SIN ÄTT. AF J. FÅ. SMITH. ) Ehuru starka hans nerver voro, darrade verkligen hans hand, då han vred om nyckeln i skåpet, der det olyckliga skrinet stod, Se så, utropade han, i det han tog fram det; ;nu har jag förhand framför dem. Slaet var väl riktadt, och jag vet nog hvem jag har att tacka derför; den ränksmidaren Elton! Han skall en dag få betalt af mig, och det med ränta. Jag träftar honom väl Betänksamt uppvek han hvarje bref — han häåde redan förut läst dem — och kastade ett i sender i elden, samt undersökte till och med askan för att öfvertyga sig, att ej en bit var qvar. Sedan detta var gjordt, satte han foten på skrinet och krossade det samt kastade bitarne i spiseln, men det var ej ännu nog: namnet på plåten kunde förråda honom; han lade den på bordet och skrapade med sin pennknif ut hvarje bokstaf, tills hela dess yta var en enda oredig massa af streck, hvarpå han kastade den till det öfriga, Nu kän jag trotsa demp, mumlade han. Jag fick hemligheten för godt pris. Jag tror att polisen med all sin slughet skall få svårt att upptäcka någonting, som kan bevisa att jag haft det i mitt våld. Jag kan trotsa dem. Elton är en narr, en galning, som vågat sig i denna strid med mig; vi hafva olika vapen; han har intet annat att stöda sig vid än den tråkiga, redliga afsigten — och sin så kallade rättskäffenhet. Jag har den vunna erfarehheten af ett helt lif, fullt af faror och vexlande öden.. U Han kastade på sig sin dyrbara nattrock ) Se Aftonbl. nr 10—18, 2028,