Aftonbladet – 5 februari 1858, sida 1

och satt för en stund och betraktade glöden ii spiseln med ett förnöjdt småleende. Hans drömmar voro förverkligade: han var Mabel Herberts make och herre till hennes rikedom. De medel han begagnat hviskade intet hotande ord till hans samvete — det hade länge varit både döft och stumt. Jag är säker! upprepade han flera gånger, säker! De döda kunna icke anklaga mig, och de lefvande ... Han tystnade hastigt; ett obehagligt minne ängde sig inpå honom. Det var en person i verlden, hvars död skulle gifva honom en obegränsad tillfredsställelse — det var klockaren Amen Corner. Det var ej förr än elden var alldeles utbrunnen och han ännu en gång hade kastat en forskande blick deråt, som den brottslige mannen. gick in i sitt sofrum, hvars dörr han hade den försigtigheten att stänga och rigla. Framemot morgonen tyckte han sig höra ett lätt buller i rummet bredvid. Han lyssnade under några ögonblick — det hördes åter — sedan blef allt tyst, SDelesserts handtlangare äro i verksamhet, tänkte han. Lycka till! De äro välkomna att inventera mina koffertar, min garderob och min kassa. Jag hoppas sysselsättningen skall skänka dem lika mycket nöje som mig. Ehuru noggrant allt blifvit ransakadtirummen — såväl hans egna, som den salong han begagnade — ehuru dynorna i stolar och söffor blifvit genomstungna. med långa nålar, som polisen använder för detta ändamål, baksidan på taflorna undersökta, mattorna upptagna och golfven noga granskade, så tycktes dock allt följande morgon vara i sitt vanliga skick. Uppassarne bockade sig lika ödmjukt, som vanligt, och hotellets egare kom med sin vanliga lugna, vördnadsfulla min att emottaga befallningar för middagen,