Aftonbladet – 4 februari 1858, sida 3

att bispringa auktoriteterna; fransmännen — jag är ledsen att behöfva säga det — sätta sig emot dem och lägga alla möjliga hinder i deras väg. I alla fall, tillade han, undkomma stora brottslingar sällan vår vaksamhet. Sedan det blifvit bestämdt, att han åter skulle infinna sig hos monsieur Delessert efter två dagar, tog mr Elton afsked och undradö stoörligen huru ministern skulle kunna uppfylla sitt löfte. SEXTONDE : KAPITLET. Omkring ett spelbord samla sig, Två slag af menskor stundelig. Dock om man noga granska vill, Hör största talet skälmar till, Om himlen vett åt narren gaf, Hvad skulle spelarn lefva af? Gay. Ehuru allmänna -spelhus äro förbjudnai Paris; florerar spelet ännu lika väl som förr; skilnaden är, att i stället för att öppet trotsa allmänna opinionen och moralen, såsom fordom var händelsen, då det var tillåtet af styrelsen; gömmer det sig nu i salongerna, sällskapskretsarne och på klubbarne. Mången man, som rider sin fullblodshäst i Champs Elysges, mången elegant dam, som promenerar genom Boulognerskogen i sin vackra kupå skulle finna sig reducerade till ett obemärkt lif i landsorten, utan denna tillgång. Ej att de sjelfva spela: mycket — blott stundom för skenets skull; men de emottaga dem, som göra det, i sin krets och på sina soirger, och förvandla sina rikt försedda hem till lättsinnets och förströelsens tempel, för den entrå, som de vinnande erlägga, i proportion till sin behållning — och narrarne blifva plundrade. Ehuru de flesta af. dessa hus äro polisen väl bekanta, betraktas. några af dem som privilegierade; dessas egare hafva antingen nå