Aftonbladet – 4 februari 1858, sida 3

Med. dessa, ord, örjade. han åter gå med: raskare,steg. framåt gatan, S:t Honore, hvarest! Meurices hotell var beläget. De Mesnilsprangi fram och lade handen-på-hans arm. Studsa, icken,.sade; han, .jag. ämnar icke taga-några väl samma mått och steg; jag har blott. ett par ord ätt säga; ser ni de båda karlärhe, Som gå derbörta vid fontainen? f Nå, sedan? : ; DE äro polisbetjenter. : Roderick började tänka på saken. ; Jag Vill! uppriktigt säga er en sakr, fortför den förre; vär ni oskyldig, kan ni trotsa, mig; är ni skyldig, så har jag er RN i min makt. Ett ord, ett tecken af mig, oc ni är min fånge... Roderick tog fram. sin sedelbok. Tag ert beslut. Jag har beslutat. sade han och lade iden, unga fransmannens hand de sedlar han nyss emottagit af honom. Fransmannen såg på sin klocka. Ni har en timma på er, hviskade han, att taga edra försigtighetsmått. Försök icke att gömma något; det gagnar till intet; Polisen. har utvägar, som ni ej kan drömma om: Det fins ej.ett rum, icke en. möbel i er bostad, som ej. blir, genomsökt i natt. Skulle ni höra någonting, så låtsa sofva. Adjö.s Han tog artigt af sig hatten och sade god natt åt engelsmannen. . Då han gick förbi de båda pölisbetjenterna, hviskade han åt dem: Jag här: gått med honom så långt på hemvägen, nu få .ni följa hans steg vidare,, och gholande på en aria ur den nyaste operan steg han upp i en hyrvagn. och. for hem. Roderick Hastings kände för. väl den fara, som hotade honom, för atticke skynda sig till hotellet der han bodde och stänga in sig uti sitt rum. (Tarka fRllan AN