svarade: kyrkoherden; ty-jag tittade i den :så snartjag öfvertalat densrstackars ynglingen att återvända till; sins sängkammare. och-lägga sig. Detsenda:ijag såg: iv defir:var en liten mössa. Jag kan verkligen icke säga hvad det var som ingafi mig tankenattisstoppa:den i fickan, imen! jag gjorde :detta. doenf Guds vilja; sade juristen lifligtintresserad. Harni! dem qvar?, I : Ja.n H isHaroni anledningförmoda, att: Walter Herbert ingått någon förbindelse : — Hi förstår 2 NF Detta var min första tanke; ehuru hån var så ung — endast tjugo år;! och jag frågade qvinnan som passade upp: påhonom; hans Städerska; upplyste mr Elton, Ja, jas.det var så hon kallade: sig sjelf. Hon försäkrade mig, :att en ordentli are och allvarsåmmare ungherre ej kunde finnas. Han satt-alltiduvid-sin bok; kom aldrig sent hem och-tog endast emot-få besök. Ni finner. således att er; förmodan: ej är riktig. Hans åhörare var; långt ifrån öfvertygad. Han visste follkomligthur liten vigt man kunde fästa vid:en sådan: persons:vittnesbörd. Hvad mer om; Walter ? Han lefde blott tio dagar till, ssvarade presten. ; Ett blodkärl hade brustit, såde han mig, men ej var det detta som dödade honom. Det:var febern i hans hjerta samma förtärande, dolda: brand; som plågade hans hjerna och som stundom bringade honom nära vansinne. ONdet var: förfärligt, tillade han rysande, natt höra huru han yrade, -Atundonrv bad -han.— bad att någon som: han älskade :skulle-få förlåtelse för: sina synder sin otacksamhet. Dagen före sin död, fortfor berättaren; sedärshansåter hemtatsig! från: ssinioxtörelse, lade han skrinet i min hand och bad mig