löst: olycklig; och syftade äfven på någonting än mera mörkt och förskräckligt.! Jag -behöt. ver. ej säga er, att jag efterkom hans: begär ran, jag restor natt och dag tills jag: anlände till Hansibostad i Templet. iFempletsy! upprepade hanw åhörare förvånad, i Ja, de rum som -gränsa till edra,y tillade presten. : Detta tycktes förvåna juristen, såsom nå gonting än mera anmärkningsvärdt, och han antecknade det. Vid: hvilken tid: hände detta? frågade han. ) För tio år sedan, just: vid denna tid. : Då jag kon in i hans rum, var det tvenne saker som väckte min uppmärksamhet och mitt deltagande: först och främst åsynen af Walter Herbert, som sätt 1 en länstol;stödd af kuddar; hans förr så vackra ansigte var blekt och äffallet, och dessutom vanstäldt genomstriden mellan olika, Våldsamma passioner. Han var just sysselsatt att försegla det skrin, hvarpå jag nublifvit plundrad. Arme ynglieg! — fortfor berättaren — ehuru så svag och synbarligen döende steg han dock upp och tog emot mig medall den fordna tidens bjertlighet och förtroende. Jag kunde icke: tala; vi greto båda. g Ni nämde att det var ett annat förhållande; som äfven väckte er uppmärksamhet, sade mr Elton efter ett litet uppehålls — Ja, jag påminner mig detta mycket väl, sade hans gäst, Det varen vagga eller en sådan liten säng som sinå barn begagna. Jag kunde icke förstås, tillade han med den största enkelhet, hvad Walter Herbert :kunde behöfva den till. Hans åhörare log och frågade ifrigt, om den var tom. Ja, Gud bevars, det vet jag ganska säkerty,