Aftonbladet – 3 februari 1858, sida 3

Han behöfde ej vänta länge, förrän hans nyfikenhet, blef tillfredsstäld: — st Jag kommer? för att änhta er bjelp, såde bansvgästs Tr Jagsär ledsen att höra det — och förtjust ått..seser-; svarade fir Elton öch skakade jertligt: hans hand; Sie för himlens skull, af ingenting att göra med Tågen. Ett beennerligt råd af rig, elerhuru? Men vi åste någon gång låta höra samvetets röst, å det-der cj alldeles må föfstummas. Presten log, men skakade på hufvudet till tecken,vatt det oegennyttiga rådet var börtKotldt på honom, såsom råd vanligen äro, vice icke erfarenheten — den dyrköpta ersarenheten — inristar dem med sitt jernfinger. Nå väl, hvad är då påfärde? fortfor den förre. Nekar församlingen att betala sin tionde? Nej, visst icke, sade kyrkoherden allvarsåmt. Jag har blifvit bestulen. :Bestulen ? Ja, på en del af de papper sir Harry testamenterade mig, och under så egna förhåle landen, att jag anser nödigt att meddela saken till ett redigare hufvud än mitt. Säg verldshgare,, afbröt juristen, men Cortfar, jag berer. Jag behöfver ej säga hur mycket allt som rör familjen Herbert intresscrar mig.n iDoktor-Göre berättade nu det listiga sätt varpå Roderick Hästings emissarie hade ytkats tilldraga sig hans uppmärksamhet — nistorien med tempelherrens graf — hur hans intiqväriska intresse blifvit lifvadt — bjudsihgen till prestgården och slutligen — främingens försvinnande med skrinet. Den kloke: verldsmafitien log, då hans gäst ;) utan en viss förlägenhet kom till episoden ned ritningen. (Forts. följer.)