Aftonbladet – 3 februari 1858, sida 3

Hr Björck erivrade, att K. M:t i dess propositiod om statsverkets behof ej a i L under nuvarande förhållanden, då många anslag: blifvit äskade, begära auslag för ifrågavarande ändamål, hvåröfver endast krigsministern och ingen af statsrådets öfrige ledamöter afgifvit sitt ytirande. Tal ansåg att råan ej börde sc på motiverna, utan på sjelfva förklaringen, samt att K. M:t vore den som i sista hand skulle bestämma angående en så i politiskt som fimancielt afseende vigtig fråga, och att det ej tillkomme ständerna att usurpera denna makt derigenom att de nu af sig sjelfva uppgjorde en plan och anvisade medel till dess utförande. Tal. anförde vidare att7en plan för befästningen, uppgjord afen komite, redan i Februari förlidet år Wifvit aflemnad till K. M:t, som således, i fall behofvet varit så trängande, kunnat derom afge proposition till ständerna, Ett beslut af ständerna skulle på dem hvälfva ansvaret för hela saken. Detta vore den konstitutionela sidan af frågan. Tal. hade i utskottet gjort den anmärkning, att befästningar på södra sidan äfven vore behöfliga, hvilket medgifvits, hvadan ock den omnämda summan af onikring 6 millioner ej vore tillräcklig, utan kunde lika väl gå till 190 millioner. Det nu begärda obetydliga anslaget vore för att locka ständerna att bevilja. . Deremot trodde tal. att jernvägen, sträckt till Örebro till 1860, hade mera värnat Stockholm. Tal. kastade derefter en blick -på den yttre politiken, och ville då erinrar om en viss tidnings animositet emot en i förbund med riket varande makt, samt yttrade med anledning deraf den farhågan, att det parti, om hvars tillvaro man sålunda -påminnes, och hvilket söker att åter! öra den politiska vagnen i förra hjulspåret, skulle lyckas att vinna mera insteg, hyadan ock en föruändring i politisk uppfattning skulle medförd en förändring i plan. Af:dessa skäl, särdeles de formela, yrkade tal afslag. Hr fHenschen hyste den öfvertygelsen, ända sedan centralförsvaret antogs, att något måste göras för att hindra en öfverrumpling af hufvudstaden, för hvilken faran vore så mycket större efter pariserfreden, som Rysslands sjömakt blifvit. koncentrerad -i Östersjön. Talaren hade af sakkunnig person hört uppgif att en sådan öfverrumpling kunde ske på mindre t än ett. dygn, samt att ryssarne ofta utskickat på öfningsexpedition en fHotta äfven med landstigningstrupper; nog starka för attså! plötsligt kunna intaga Stockholm: Detta hade: varit nog att bestämma talaren:att rösta för bifall. Han trodde; att såväl politisk grännlagenhet; som ahdra skäl kunnat förmå konungen att ej afge någon pröposition härom. Det vore fråga om att hela befästningen endast skulla komma att kosta omkring 6 millioner bko, hvilken, i jemförelse-imed det åsyftade ändanrålet, vöre en obetydlig summa. Fruktade manen återgång till förra politiska förhåHanden; så vore skäl att wunderstödja dem, som arbeta deremot.Palären biföll. Hr Rudling ofslog, derföre att regeringen ej afgifvit någon propösition, hvilket den ofelbart gjort, om behofvet värit så trängande, som uppgifvits. Förenade sig med hr Björck, utom i afseende på jernvägen. Hr Tauson ämnade ej utförligt motivera sin åsigt, utan förenade sig ihr Gråås reservation och afslog. Hr Muren skunde ej gilla att ständefna skulle tiga initiativet i en fråga; hvartill Kongl Maj:t ej gillat någon plan. Yrkade afslag. . Hr Rydin hade i ett militäriskt arbete läst, att genom uppfinningefi af ett nytt slags gevär, som skjuta på ett otroligt afstånd och säkert, både årtilleri öch fästningar hädanefter blifva onyttiga, samt yrkäde afslag. Hr Boman instämde ihr Gråås reservation. Utlåtandet afslogs. Derefter biföllos samma utskotts utlåtanden niris 237—240, det sista genom votering med 25 röster mot 186. Bondoständet, Efter en längre diskussion och votering, som utföll med 34ja mot 30 nej, bifölls lagutskotiets ;förslk till författningar angående vissa förändrade föres. ter i afstende ä dem, som omfatta villfarande lära och Ngemeksämma andaktsöfningar. För diskussionen skall en annan dag fedogöras. Utan att någon röst höjdes för statsutskottets förslag i fråga om Stockholms befästande, blef det tillstyrkta anslaget enhälligt afslaget. I Vidare afslogos statsutskottets utlåtanden n:ris 237 och 238, som tillstyrka anslaäg till Linköpings. och Westerås domkyrkor, och afslogos samma utskotts betävkanden h:ris 239 och 240, som afstyrka anslag till reparation af Ladugårdstands kyrka och löneförhöjning till amanuenser vid universitetsbibliotcket i Lund.