Aftonbladet – 3 februari 1858, sida 2

nn jag så ifrigt sökt, har kommit, och jag saknar styrka att draga nytta deraf. Han blickade-fram åt-det gamla bokskåpet, der husets egarevförvarade, ej allenastmånga små antiqviterer, uppgräfda omkring den .gärhlaklosterkyrkanyutansock sina enskilta Råpper; nyckeln gatt oi låset -Presten visste etta ganska väl, då ham leminade rummet, men tycktexdet skulle: varitsen-förolämpning att-taga ur: den. Vid himmelen !tänkte mannen :efter en strid med -sitt samvete; vore: det icke:för en: känsla, ännu starkare än: behofvet — en känsla; hvars tillvaroxhan, som frestat. mig, litet anar, så skulle jag låta! Roderick Hastings sjelf utföra sitt: bofstreck; som det nu är, blir brottet nästan: en-pligt. Utan vidare tvekan närmade han sig:bokskåpet och öppnade det, samt. -tog .hed-från en af hyllorna ett litet skrin af mahogny med silfverbeslag; och en plåt af samma metall på locket med Walter Herberts: namn :graveradt derpå och öfver låset ett stort sigill, som tjufven omsorgsfullt undersökte. Det har hvarken blifvit rubbadt eller bruga sade han. Nu:skåll jag således få veta allt. Han dolde hastigt :sitt rof under rocken, gick ut i sälen, tog hatt och öfverrock och sade åt den tjenare, som öppnade dörren för honom, att han ämnade gå framåt byn för att möta hans herre. Som blott några få minuter förflutit sedan denne gick, undrade: flickan med skäl hvarföre de ej följts åt — icke som skulle hon misstänka någonting — hur kunde hon väl det? En sådan artig och belefvad herre och så frikostig sedan! dj I stället att vända sina steg framåt byn, vände Cusack af åt stora landsvägen till ett litet värdshus, der en; postschäs i tre dygn