Aftonbladet – 3 februari 1858, sida 2

böner, till hvilka Roderick Hastings lyssnade med den höfligaste likgiltighet. Hon var hans maka, förenad med honom genom ett ännu starkare band än äktenskapets — det gemensamma brottet; kunde Mabel hafva tillintetgjort detta, skulle hon lidit oskyldigt. I ett fall bedrog hön sig likväls. hennes make önskade ej hennes död, ty hennes rikedom var fideikommis. Hennes lif var nödvändigt för hans overksamma, slösaktiga tillvaro, och om blott hennes helså egde bestånd, vårdade han sig litet om henne för resten; hon kunde gerna tillbringa sina dagar i tårar, sina nätter i förtviflan, medan han på en annan boörtslösade den rikedom hon gifvit honom eller vågade den vid spelbordet. Det var under en af dessa scener af iskallt förakt på ena sidan och passionerade böner på den andra, som sir Rodericks betjent kom in i den eleganta salongen i Menurices Hötel, Rue de Rivoli för att anmäla ett besök. Jag är icke hemma, sade hans herre, Karlen dröjde vid dörren. Hörde du icke? : Jag tänkte ni kunde besinna er, Sir, Svarade betjenten. Det är den herrn ni väntat från England För honom in i mina rum! utropade Roderick bastigt; jag kommer genast till honom. Han steg. upp från soffan, der han vårdslöst sträckt sig för att mer be vämt kunna gräla med sin fru, gick fram till en af rym. ND oa ipeglar, Ordnade omsorgsfullt sitt hår och lemnade rummet i Mabels hjerta brar jet altan ord. rad stolthet och kärlel k ? pt:g spår af Eden i hen syndfall. henne. Såsom var dfulla 4 — stredo segrade den första af d Em är händelsen, s essa känslor, och hon beslöt öfvertyga Sig, om det verkligen