Aftonbladet – 3 februari 1858, sida 1

Te bittert löje; nej, icke han. Han skall tvärtom undvika honom, som :en ilsken hund flyr för den hand, som den lömskt har bitit. Det är blott emot den värnlösa han är tapper — mot den svaga ålderdomen, mot qvinnor och barn. Han skall omkomma som en hund, som ctt jagadt vilddjur, och ingen skall hysa medlidande med honom. Efter denna yttrade spådom gick hon bort. Samma qväll sade Georg Chason till sin syster att ham bestämt sig för att återvända till Australien och taga henne med sig. Martha önskade stanna i England, i hopp att den stackars Dick en gång skulle återkomma, men hennes bror ville ej höra talas derom. Du glömmer,, sade han, att du har en man, som troligen endast väntar på min afresa, för att låta hela sin hämd falla på dig. Och hvarmed skulle du kunna skydda dig? Tålamod, mildhet och en engels dygd skulle ej afväpna en Amen Corner. Nej, Martha, du måste följa mig. Jag skulle ej mer känna trefnad i mitt goda och väl försedda hem, då jag visste dig 1 denne dålige mans våld. Men gossen, Georg? Om han skulle återkomma till Crowshall i hopp att finna ett hem och jag vore borta, hvad blefve det väl då af bonom? Han skulle dö af sorg. Jag har tänkt på den saken och ämnar söka doktor Gore och tala med honom. Han är god och välvillig och skall säkert hafva omsorg om gossen i mitt ställe och skicka honom ut till mig. I följd häraf gick Georg följande dagen till prestgården och blef införd i biblioteket. Kyrkoherden satt vid elden och läste, och en herre, som: vände honom ryggen hela tiden han var i rummet, satt och ritade vid ett bord nära fönstret. j : Jag deltar i edra bekymmer, sade kyrkoherden, då Georg slutat sin berättelse om sy.