Aftonbladet – 3 februari 1858, sida 1

drifvas ut i ödemarken, så skola vi tillsammans trotsa verldens stormär. Det var naturligt att Eugenio, — hennes egen tillbedde Eugenio som hon utvalt bland skaran af beundrare som tiggde om hennes hand: — icke kunde tänka på något sådant som att ännu en gång utkästa sin makas adopterade son i den vida verlden; och skulle han äfven velat göra det, är det ganska tvifvelaktigt hur ban skulle kunnat verkställa det. Ty om också hans fru fann sig bäst af att försjunka i ett dystert lugri, såsom mest-öfverensstämmande med hennes känslor och värdighet, var hon dock ingalunda oskicklig att genomdrifva sin vilja vid en tvist; hennes utbrott vid! sådana tillfällen vöro icke mindre öfvertygande än lysande; dertill måste läggas att hon hade kassan -om hand, tog emot och gaf ut hvar enda skilling; och hennes. man var alldeles okunnig om dess: innehåll. Det var således en afgjord sak att Dick skulle stanna hos dem. Då Sam och Gog kommo tillbaka, blefvo de helt förnöjda öfver denna underrättelse; den förre, emedan han skulle få en kamrat, nära jemnårig, en elev att. undervisa och en vär; den senare emedan Pet var nöjd. Det är ganska tvifvelaktigt om jätten: skulle låtit honom gå sin väg, ifall hon förbjudit det, och som -han var af största vigt vid representationerna — ingen ordlek ädla läsare — så måste hans vilja naturligtvis vara af mycket inflytande. : Då de kommo fram till byn, blef det mrs Webbs första omsorg att skafta sin skyddling ett -par nya skor; hon klädde honom sedermera. i fantastisk. drägt efter sin egen smak, och Dick började-tro att lyckan varit honom ganska bevågen, ja, att han verkligen slutligen hlifvit en gentleman.