Aftonbladet – 3 februari 1858, sida 1

DEN SISTE AF SIN ÄTT. J. F. SMITH. FJORTONDE KAPITLET: Naturens godhet gör alt detta barn Ler ål en skala, glädes åt ett farn. En annan leksak ger hans unsdom fröjd Ki ppt mindre barsslis, men han är dock nöjd. Pope. Hur ofta se vi icke två stora snillen träffas af samma idå i litteraturens vetenskapen eller äfven i lifvets vanliga förhållanden, och så var det äfven i närvarande fall. Den ståtliga direktrisen och Sam voro båda af den ötvertygelse, att vår hjelte väl kunde träffas af ctt värre öde än att förena sig med dem; Följden var, att då lindansaren på morgonen föreslog. mr Webb saken, fann han hononi mer än till hälften böjd att gifva sitt samtycke. Det låg mycken naturlig välvilja hos mannen; han ömkade sig öfver den stackars gossens hjelplösa belägenhet, men det var dock hans hustrus vilja som bestämde hans beslut. Detsmickrade hemes svärmiska sinne att adoptera ctt faderoch moderlöst barn, den förtryckte ättlingen af on ädel slägt, ty att Dick var detta, hade hon afgjort inom sig; hon skulle Sra honom till sin page, sin skyddling; hans snille skulle ej gå under såsom hennes hade gjort. Under loppet af en kort natt hade hon bygt flera luftslott än som kunde hinna förverkligas på ett helt århundrade, Du skulle således vilja stanna qvar hos oss, min lilla vän ? sade Webb då Gog och Sam lemnat vagnen för att taga upp hästen åsnan från allmänningen — ty som vi ämt voro de nu på väg till byn Hucknall, för att der gifva representationer. ) Se Aftonbl. n:r 10—18, 20—25