Aftonbladet – 2 februari 1858, sida 2

NR Ja, min fru. varföre ? Emedan jag visste att jag ej var en tigutropade Dick och hans. bleka ansigte oe af stolthet och blygsel; -Nan och de båda två åt Amen Corner, att trädgården och alltsammans var gare rodnad Patience så huset och mitt. 3 Jag skulle också rymt, och det ganska snart, anmärkte Sam. Var du icke rädd ?. frågade Pet. — Åh nej, sade vår hjel ce lugnt, jag läste alltid mina böner. Olyckligtvis förstod icke det ville säga att läsa sina böner, men förestälde sig, att det måste Vara någonting särdeles godt och rätt om det kunde skydda från rädsla. Eyphrasia var så förtjust öfver svaret — icke för den förtröstan på Guds jelp, men för den själsstyrka det innebar, tt hon sträckte ut armen och utropade med hänförelse: NH Ty Douglas ättling sjelf sig värna kanl, L ,Stackars barn mumlade Gog. Mrs Webb uppgaf en klagande suck. i Mår frun illa? frågade Dick helt menPet så precist hvad löst. I Det ör bara käns Det är väl den och han vänd till direktören. Ja, Gud bevars!, svapa ver; hon är idel känsla.v Hvarenda prick på hennev, sade Sam, . Det var en stor tröst för den lilla vandraren att åtminstone för en natt ega ett varmt och godt skydd och att vara bland menskliga varelser, för hvilkas vänlighet han kände sig innerligt tacksam, om också deras sätt och tal föreföllo honom främmande. Hvad som dock förvånade honom mest, vag Gog — han kunde knapt taga sina ögon ifrån honom, Han lofullhet,, hviskade Bam. icke groggen? tillade de denne med if