Aftonbladet – 2 februari 1858, sida 2

nande af landets behof och tillgångar. keeseesntsemnteRe — Posttidningen för i går afton innehåller följande halfofficiella meddelande om det svenska statslånets afslutande i Hamburg och de dervid kontraherade vilkoren: Det statslån å 3.000.000 rdr silfver, hvilket till rörelsens och näringarnes underlättande, i enlighet med K. M:ts förslag, blifvit af rikets ständer beslutadt, och hvars upptagande öfverlemnades åt regeringen, har nu, genom de för detta ändamål utsedda ombuden hrr Willerding och Cervin, blifvit afslutadt med hr Salomon Heine och Nordtyska banken i Hamburg. Kontraktet härom underskrefs sistl. fredag, och är för närvarande på vägen hit, för att af K. M:tstadfästas. Så snart denna stadfästelse skett, och låneförhandlingen sålunda blifvit till alla delar fulländad, kan också, enligt rikets ständers beslut, en mot den upplånta valutan svarande summa genast öfverlemnas till den allmänna rörelsen, i öfverensstämmelse med de föreskrifter, som för dessa medels utlåning blifvit bestämda. Angående vilkoren för lånet tro vi oss veta, att provisionen, för år räknad, är lika som för norska lånet i London, men att räntan för det svenska blifvit en procent billigare, eller endast 6 procent. Dessa Posttidningens uppgifter ha härstädes väckt icke så ringa uppmärksamhet. Man har funnit det något öfverraskande, att svenska statsverket skulle i en tidpunkt, då penningeställningen så betydligt förbättrats i utlandet. måst underkasta sig så betungande vilkor som dem Posttidningen här uppgifvit. Vederbörande anföra visserligen till sin berömmelse, att lånet erhållits till en procent billigare ränta än det norska; men man torde vid en jemförelse mellan de båda lånetransaktionerna icke öra förbise, att då det norska lånet negocierades i London, var diskontot derstädes ännu i() procent, och då det afslöts åtminstone ännu 3 procent. Nu deremot är engelska bankens diskontränta endast 4 procent, och den privata diskonträntan både i London och Hamburg ännu lägre. Dertill kommer den omständigheten, att det svenska lånet är tre gånger större än det norska, något hvarpå bankirerna vid lånetransaktioners afslutande fästa icke så ringa vigt. Det har också väckt någon förundran, att de båda herrar, som utändes för att negociera lånet, hela tiden uppehållit sig i Hamburg. Det skulle väl tyckas, att åtminstone en af dem kunnat vara i tillfälle göra en utflykt till någon af de andra större. penningeplatserna, för att erfara hvad vilkor man der fordrat för att inlåta sig på affären. Det torde invändas, att hrr Willerding och Cervin telegraferat till de andra platserna och på detta sätt derifrån inhemtat underrättelser; men hade negociationerna kunnat bedrifvas på telegrafväg, så tyckes sådant lika gerna kunnat ha skett från Stockholm, och hela beskickningen till utlandet sålunda undvikas. 4 Att sluta af en oss i dag tillhandakommen telegram, som på vanligt ställe i bladet meddelas, synas också de svenska obligationerna, naturligt nog, blifva särdeles begärliga på hamburgerbörsen, och långifvarne torde redan ha afsatt ex icke obetydlig del af lånet. td