Aftonbladet – 2 februari 1858, sida 2

lif förrän nu. Då han således ej kunde svar på frågan, suckade han djupt. -2 Sam träffades i detta ögonblick af en ljus id6. Kan du stå på hufvudet, gå på händerna och slåfjkullerbytta? Jag behöfver en medhjelpare. Webb talade med frun om den saken härom dagen. Kan du gå på händerna och sti på huf: vudet? frågade Dick med den ytterligaste örvåning. Jag skulle tro det, och mycket annat till på köpet. En sådan skicklig gosse du måtte varal Med lämplig blygsamhet förklarade Sam, att han verkligen var skicklig i sin väg; och full af deltagande för Dicks öfvergifna belägenhet, lofvade han att tala med Webb på morgonen, och ifall han ville behålla honom, lofvade han lära honom hvad han sjelf kunde. Huruvida vår hjelte nu var alldeles uttrötad, eller om hoppet att slippa vandra hela dagen utefter den enformiga tröttsamma vägen och till natten söka skydd i någon höstack lugnade hans oro — nog af, han slöt snart sina ögon och sof godt ända till morgonen. (Forts följer.) VETERANER