Aftonbladet – 2 februari 1858, sida 2

Brukade han slå dig? Jag vet hvad det vill säga, sade Dick. Men din syster slog han väl ändå icke? Huru, utropade lindansaren, slå Pet! Nej, det aktade han sig för. Jag skulle hafva tagit hans lif, om han också varit stor och stark som Gog, ifall han rört henne med ett enda finger. Jag bryr mig inte så mycket om några slängar för egen räkning — det blir man snart van vid — men huru kunde du tro, tillade han, att någon skulle vilja slå Pet? Det märktes tydligen på Sams röst, att han var upprörd vid blotta föreställningen härom. Hade han, såsom Dick, bevittnat den hårdhet och grymhet, hvarmed Amen Corner behandlat sin hustrus fosterbarn, hvilka voro lika unga, oskyldiga och värnlösa som den lilla dansösen, skulle han icke längre förvånat sig deröfver. Och brukar nånsin han der borta slå dig? phviskade vår hjelte och-pekade på den andra liggsoffan midt emot, der jätten snarkade, Hans sängkamrat utbrast i ett hjertligt skratt vid denna förmodan; ty Gog var en af de frommaste och beskedligaste varelser i verlden. Å Nej aldrig, sade han; han håller mycket af barn. Pet och jag spela honom alla upptänkliga puts. Det roar honom. Han, skulle icke vilja göra en mask förnär, om den ej skadade, men Gud tröste den då! ty Gog har en tung hand, Om du bara inte visar någon rädsla för honomn, tillade han, så skall han nog tycka om dig med. Du glömmer att jag måste lemna eri morgon bittida? sade Dick. Hvart skall du gå? Den stackars lille vandraren kunde icke säga det. Han hade aldrig, så vidt han visste varit så långt ifrån Crowshall, under hela sitt