Aftonbladet – 1 februari 1858, sida 3

från det ena stället till det andra, för länge sedan glömt att trafva; egaren, säga vi, hade blifvit döpt till John — hade fått det fula och simpla namnet John Webb af sina onaturliga föräldrar, hvilka begagnade sig af den nyföddes späda och hjelplösa belägenhet för att tillfoga. honom denna skymf — en handling lika feg som grym, då man hesinnar att deras offer ej kunde säga ett ord till sitt försvar, Den förorättade oskulden växte emellertid upp till en man och bar sitt öde med aktningsvärd styrka ända till sitt giftermål med Euphrasia Gill, den lysande stjernan och pryd: naden i en inrättning, lika med den, till hvilken han — för att begagna ett nu brukligt talesätt — var ensam egare, då denna, af aktning för sitt eget värde och känsla för det sköna, förädlade honom med ett värdigare dopnamn genom att förändra John — det afskyvärda John, till det ädla och mera poetiska. namnet: Eu enio, som Var kärt för hennes unga känslofulla hjerta genom tusen sköna minnen; det var nemligen namnet på den pjes som blifvit skrifven enkom för henne och i hvilken hon först grundlagt sitt stora rykte samt förvånat verlden genom sitt mäktiga snille. Många af hennes rivaler i yrket hade den lågheten att insinuera, att hon hade mer att tacka pjesens författare för sin framgång än sin egen skicklighet. Visserligen hade bjeltinnan en ovanlig karakter; der pjesens gång hade hon att mörda tre tyranner, strida tre envigen med svärd, hålla ett helt röfvarband i styr med en pistol, störta sig ifrån en förfärlig kanfassklippa, omkring aderton tum hög, ned i ett bråddjup, och slutligen släpa tvenne mördare inför rätta — en med hvardera handen — allt inom loppet af trettiofem minu