Aftonbladet – 1 februari 1858, sida 3

hn ant a a t är ve FT EPTRERSTSI, den, som dertill gör sig skyldig. Litterär process i Frankrike. En högst intressant litterär rättegång är nyligen anhängiggjordvid civildomstolen i Paris, I Den bekante skriftställaren monsieur JIaquet (författare bland annat till Den sköna Gabriellan, som för några år sedan var införd i Aftonbladets följetong, har stämt monsieur Alexandre Dumas d. ä., påstående sig vara medförfattare till icke mindre än 18 romaner, utgifne under M Dumäs namn, innefattande bland andra! Les trois Musquctaires, Vingt ans Aprås, Le Vicomte Bragelonne, La Reine Margot, Monte Christo, La Fille du Regent, La Dame Montsoreau, Le Chevalier de Maison Rouge, samt fordrande sin andel i det författarcarfvode, som Al. Dumas. erhållit för dessa arbeten, och, i väntan härpå, en deponerad summa af 50.000 francs. M. Maquets advokat uttryckte inför domstolen sin ledsnad öfver de lagliga åtgärder han blifvit nödsakad vidtaga emot en man, med hvilken hans komitent under en så lång tidrymd stått i de mest vänskapliga förhållanden. Men det återstod honom intet val, då mr Dumas brutit alla de löften han hade gifvit, oaktadt det kontrakt de ingått med hvarandra bevisade att mr Maquet icke, såsom många trodde, blott och bart i egenskap af Al. Dumas handsekreterare var förbunden att samla muaterialier för noveller och historiska romaner, utan att han tillika var verklig medförfattare till ofvannämde verk, emedan han tillsammans med mr Dumas uppgjort planen till dem, samt inventerat och nedskrifvit många af de scener, som der förekomma. ,Det sätt, hvarpå de två författarne arbetade,, sade advekaten, var följande: under gemensamma öfverlägghingar och samtal uppgjorde de grundplanen och valde personerna; derpå sökte de hvar för sig att utveckla dessa personers karakterer, handlingsoch talesätt i enlighet med den uppgjorda planen. Hvad den ene b rjade fortsatte den andre, den ene skref komiska den andre dramatiska scener. och deras skaplynne öfverensstämde så väl, att ingen kunde ana, att deras arbeten voro upprunna ur två olika källor. I. sammang härmed upplästes utdrag ur åtskilliga bref från mr Dumas till mr Maquet. När till exempel La fille du Regent var under arbete skref mr -Dumas till sin kompagnon: Hvad ni gör, så tänk på de två personagerna . milt de Chelles och m:me de Borry!s och då Monte Christo skrefs — Jag ber er, skynda på! — tiden hastar. Hvad ni sändt är förträffigt och jag skall bara göra en liten förändring: Villeforts hus skall stå nära intik ett annat bus, så att man kan slå ett hål genom väggen. En annan gång skref han: Ert manuskript är förkommet genom budbärarens oförlåtliga slarf ; men käre vän, grip er an, afhjelp olyckan. Under. det La Reine Margot var i verket skref han: sHvad. mnar ni taga er till med Maureuil. och Demouy? Jag måste veta detta på förhand, så att jag icke arbetar i fåvitsko. Ett annat bref yrkar, att mr Maquet skall sända manuskript till Presse och Siecle,uti hvilka tidningar några af firmans romaner trycktes; i ett af dessa heter det: La Presse gråter, La Pre skriker; min vän, Jag är förtvillad för dessaolycksaliga följetonger. I två timmar har La Presse väntat! Hvad göra, hvad säga?, I anledning af. dessa bref insågs klart, att mr Maquet varit mr Dumas medförfattare. Härifrån öfvergick mr Maquets sakförare till det påstående, att hans komitent icke uppburit den rättmätiga lönen för sitt medförfattarskap.. Till år 1847 hade han erhållit blott 49.000: francs, hvaremot mr Dumas hade erhållit 5— 600.000 francs och derutöfver, enligt eget vidgående. Den första öfverenskommelsen emelan. dem var, att Maquet skulle erhålla 20 centimer (4 sous — omkring 7 sk. svenskt) raden för sådana arbeten; som. publicerades i öljetongen och 200 franes häftet, då de pulicerades häftevis, — Priset på hvarje häfte ökades sedermera till 3å 400 francs, men mr Dumas uppfylde aldrig dessa sina förbindelser. Ar I848, då mr Maquet ännu icke blifvit godtgjord, beramades att han skulle aflåta all eganderätt icke endast till de romaner, utan äfven till de teaterpjeser, som han tillsammans med mr Dhmas skrifvit, mot en öfverenskommen summa af 140,200 francs. Men mr Dumas har aldrig betalt mera än 20,0(0 francs. Mr Maquets sakförare menade, att om än M. Dumas skulle, i anledning af dessa gliga Åtgärder, vilja utebtala resten af den faststälda summan, sådant numesa icke vore antagligt, emedan en paragraf i kontraktet stadgar, att om den öfverenskomna. samman icke på utsatt tid betalades, skulle kontraktet rörfalla; som nu emellertid mr Dumas ieke betalt den utfästade summan, så vore kontraktet mellan dem numera brutet. Mr Dumas, likasom hr Scribe, har länge varit känd för att med framgång hafva drifvit denna lilla rörelse som inbragt båda rätt vackra inkomster, både af rykte och penningar. Det är emellertid rätt beqämligt att få sina fabrikater medelst en dylik ballstämpel ut i verlden och med beröm och begärlighet omtalade och söpta, likasom Boivinhandskar och Mariaarina-Eaudecologne. Få se emedlertid om de båda .ofvannämde kontrahenterna vid sin skilsmessa skola kunna reklamera hvar sina fkomlingar, hvilka tyckas vara sammanväxta pch oåtskiljeliga som de Siamesiska tvillinrarne,