Aftonbladet – 1 februari 1858, sida 3

han fått dem på kroken, oeh--sedan småningom locka-dem genom trollkraften af sin-tunga fram. till skådeplatsen, der hans tillbedda Euphrasia, klädd i svart bomullssammet och cn lysande hufvudbonad, satt i högtidlig ståt och tog emot betalningen. Vid den tid då vi, för fortgången af vår berättelse, äro tvungna att presentera detta originella par för våra läsare, hade, för att begagna mrs Webbs eget uttryck, ett mörkt moln bortskymt deras lyckas sol. Icke att de ledo någon rit — långt -derifrån! Men. direktören för en annan trupp hade lyckats värfva deras sällskap under sitt bangr. Pamerna hade länge knotat öfver att dircktrisen tog alla utmärktåre roHer för sin räkning; den förste tragiske aktören mr Ketchford kände sig med rätta sårad öfver att han måst uppoffra alla sina glanspunkter och sköiaste situationer för hennes infall; förste aktören i den lägre komedien klagade att man aldrig gaf någonting lustigt oo Fuphrasia afskydde: blotta ordet — och gubben, som blåste klarinett mellan akterna, målade kulisser; besörjde upplysningen och skref affischer, beklagade sig att hans tjenster. ej voro nog högt uppskattade. Direktrisen förklarade dem, i sin djupaste Lady-Macbeth-röst, att de allesammans vore själlösa uslingar, och följden blef ett allmänt afsked. ; 5 j Direktören var emellertid ej den nian som så lätt fälde modet. Måhända gladde hän sig i all tysthet öfver denna omstörtning, ty den satte-honom i tillfälle att visa sina resurser. att lägga i dagen sin skicklighet iden gren af yrket, hvaråt han egnat sig — den afegvin. librist och taskspelare; dessutom var han. ej alldeles lemnad ensam, Gog, hans jätte, som under sitt lif varit en Botocudochef, en Ashantce, en Ny-zeländare och ett halft dussin andra utmärkta personer — såväl som sällskapets