Aftonbladet – 1 februari 1858, sida 3

Men som äfven martyrer måste finnas till som nödvändiga representanter af. det menskliga eländet, så samtyckte den förorättade debutanten att gömma sitt snille och sitt krossade hjerta i en lada, och om bifallkunde tillfredsställa hennes ärelystnad, hade hon föga att beklaga sig öfver — hennes värde blef der fullt uppskattadt, Ehuru tiden beröfvat henne ungdomens behag, hade den gifvit henne full-ersättning i cen voluminös värdighet, som isynnerhet under marknaderna på sommaren, då hon ofta uppträdde sexton eller tjugo gånger, blef högst besvärlig; hon hade, med andra ord sagdt, blifvit så ovanligt fet, att hon var tvungen att hålla sig på sidorna af scenen, af fruktan att tiljorna skulle brista. Liksom de flesta offer eftersträfvade hon något dystert och bemlighetsfullt i sitt sätt. Hon kunde jemra sig och sucka djupt och fråga sin man hvarföre hon blifvit född; en fråga, som John — nej, vi bedja om förlåtelse! Eugenio — aldrig besvarat henne till nöjes, och följaktligen hvilade det ett mörker deröfver ännu vid den tid då våra läsare gjort hennes bekantskap Olik må ga andra män: I ner hade mr Webb en hög aktning för sin maka — ja, den steg ända till vördnad. Hennes vilja var en lag för honom — hennes ön! skan: en befallning; i hennes närvaro ansåg; han sig blott som en nolla, och med afseende på storleken. hade han. alldeles -rätt, ty han var en ovanligt liten karl. — Han undrade ofta nog hurä han kunde vågat fria till en sådan storartåd varelse, U Med all sin ödmjukhet med afseende på sin fru, var mr Webb en qvick och fyndig gynnare i sin väg; kunde hälla tal på torget med en förvånande lätthet, roa bönder och landtfliickor med sina muntra infall, leka med dem, som en metare gör med en lax, tills