Aftonbladet – 1 februari 1858, sida 2

Amen Corner reste sig långsamt tpp från marken der han rullat sig af smärta; han var blek af återhållet raseri och hans blodsprängda ögon-rullade vildt. i Jag skall icke-glömma. lexan, sade han. Vågar du: hota mig, din skurk ? Jag säger dig, svarade klockaren och sprang med detsamma. upp påvallen, så att Georg ej kunde nå honom; jag säger dig det, om jag än skall vänta i åratal derpå,så skall jag: dock en gång utkräfva hämd, Du-mågå hvart du vill, så skall jag följa dina steg som en blodhund — och jaga dig till din död — din död — din död! Georg Chaspa vände sig ifrån honom och gick med raska steg tillbaka till deras hem; han ansåg det rådligast att komma dit före Amen Corner; Då han inträdde, såg hans syster genast af hans upphettade kind och darrande läppar, att ett allvarsamt uppträde egt Tums. , Georg, hvad har-du gjort? utropade hon. Tuktat en usling, som jag skulle låtit deortera, om du ej bar hans nåmmn, svarade ennes bror. Dau har ej hållit ditt löfte, sade Martha, förebrående: Jag har ej gifvit något löfte, svarade den unge mannen, och hade jag äfven gjort det, så har jag sedan hört saker, som tusen gånger skulle gifva. mig rättighet att bryta det. Att du skall blifva slagen, ja misshandlad af det odjuret och gossen äfven —! Ha! det är så förskräckligt, att de döda skulle kunna stå upp ur sina grafvar af fasa deröfverl Huru! sade Sara, vill ni säga att ni vågat bära händer på Amen Corner? Jag har ej förnedrat dem så,, svarade han; min hand -är hederlig och skulle blifvit skymfad genom denna beröring. Jag begagnade det enda vapen, som passade för ett sådant