Aftonbladet – 1 februari 1858, sida 2

—— tr sr——! Me— — —— — Skall. jag skära den åt dig, Georg? frågade klockaren. Ja, jag tackar,, sade Georg. Amen öppnade sin fällknif och började sitt arbete. Jag fruktar jag gör dig besvär,sade den förre och såg på honom med ett bittert leende. Icke det minsta; jag försäkrar att det är mig ett verkligt nöje, yttrade klockaren; se här är den.p ; Han gaf käppen åt sin följeslagare, som frågade om han visste hvarför han hade valt vägen genom skogen, i stället för öfver ängen. Nej. 0 ; Nå väl, jag skall säga dig det då, utropade den unge mannen och fattade honom med jernhand i kragen; jag har gjort det, för att straffa dig för din omensklighet.:Stölden af brefven kunde jag hafva förlåtit, ditt bedrägeri och din falskhet möjligen också, men icke din grymhet emot min värnlösa syster och min oskyldiga gosse. Och den redliga handen svängde med kraft den käpp Amen Corner sjelf utvalt till sin aga. Han kunde icke hafva hittat på en lämpligare. Den smidiga telningen: böjde sig så villigt kring hans leder, som. om den med nöje lånat sig till detta värf, och uslingen tjöt af smärta och vred sig som en sårad ort. Det dröjde länge nog innan Georg Chason gaf vika för sin svågers böner om nåd, och då han det gjorde, var det med en känsla af förakt och ej medlidande. Du har nu fått smaka hur det käns att blifva slagen som en hund; sade han; men mina slag hafva icke träffat ditt hjerta, — såsom dina gjorde det på Marthas och stackars Dicks — utan blott din usla kropp. Gå, fortfor han, och lär dig försigtighet af det förflutna; rättvisa och mensklighet kan ingen lexa lära dig.