Aftonbladet – 1 februari 1858, sida 1

Marthas bror återtog penningarne och gjorde hvad som gladde den-ringa tjenarinnan vida mer än om hon behållit myntet: han tog henne hjertligt i handen och tackade henne ännu en gång för all hennes vänlighet emot hans syster. Våra läsare kunna slätt föreställa sig Amen Corners förskräckelse, då han af sin bror fick höra Dicks obegripliga försvinnande. Han stormade och rasade som en galning, förklarade att han var förlorad — att hela verlden hade sammansvurit sig emot honom. Hvad är meningen med allt det här oväsendet? frågade hans älskvärde bror. Jag tänkte du skulle blifva förtjust åt att på ett så lätt sätt bli den slyngeln qvitt. Jag skulle det visserligen men, — Men hvad? Hans far har återkommitv, sade Amen. Må fan ta honom! Han är rik — har samlat förmögenhet i Australien. Fattighusföreståndaren lät höra en högst uttrycksfull hvissling. Ej för det jag bryr mig så mycket om den saken, bror,, fortfor han; men jag ... ja, det lär väl vara bäst att jag säger dig allt. På min bröllopsdag lyfte jag ur banken trehundra pund med ränta, tillhöriga gossen ... -pengar, som hans far skickat öfver. Förfalskning ? hviskade Ben. Nej, nej! En sådan narr är jag icke.x Jag. är glad att höra det. i Georg.— det är den gynnarens namn — vet ej att hans son fördes hit som fattighjon. Jag sade honom. att jag lemnat gossen qvar hos dig. Hvad skall jag nu göra? fortfor hycklaren; jag skulle vilja ge tjugu pund om jag fick rätt på honom — Topp! sade brodern. Hvad menar du härmed? frågade Amen : misstänksamt,