Aftonbladet – 1 februari 1858, sida 1

Den uslingen ! mumlade Georg, sedan hon slutat sin berättelse, till hvilken han lyssnade med andlöst intresse; den hjertlöse, gemene skurken I Det är rätta. ordet, det är visst och santlb utropade Patience. Jag är så glad att ni kommit tillbaka för Marthas skull, hon är ett sånt. stackars fromsint kräk. Amen. Corner skall minsann. inte fått behandla mig på det viset... Och Dick, tillade hon; ni skall ju icke låta honom stanna på fattighuset? Nej, jag kunde väl tro det... Ni har ett faderligt hjerta och en. faderlig kärlek för gossen, och han är värd det. Nej, icke ett ögonblick längre skall han stanna der; svarade hennes åhörare; Gud vare lof för det! sade Patience; och sedan jag nu lättat mitt .sinne, går jag tillbaka till mitt arbete i köket, Om min matmoder ger mig afsked för hvad jag. gjort, bryr jag mig icke om det; det finns väl flera tjenster. i. byn. Min goda beskedliga flickan, sade Georg Chason; du skall-ej lida för din välvilja för min. olyckliga. syster eller gossen. Patience undrade :storligen hvarför han icke kallade honom sin..son. Om. någonting skulle hända. dig, så kom upp till:vårt-hem — jag är herre der. PJay svarade. Patience . med. en förnöjd min. : Tag emot detta till dess.v Han. bjöd: henne en sovereign. Den fattiga flickan hade troligtvis aldrig, under hela sitt lif, egt-så mycket pengar på en gång. Men hon sköt den ifrån sig. SE Nej, nejo, sade hon, jag vill ej bära något sqvaller, för vinst. Detskall ej blifva sagdt att jag, förtalat någon för betalat fastän jag kommer. från. arbetshuset; det håller jag mig för god:att göram