Ädla Menniskovänner! I som så ofta medlidsamt blicken omkring eder i eländets mörka boningar, för att räcka en hjelpsan hand åt de lidande offren derstädes; 0! värdes äf: ven nu lyssna till den bön om förbarmande, som höje: till eder ifrån sjukbädden, der en olycklig hustri qvider i svåra och obotliga plågor! Hennes end: jordiska stöd, en gammal sjuttiårig moder, som mer stora bekymmer vårdar henne, vågar fästa någor förhoppning om hjelp af dem, som en allvis försy: gifvit medel att lindra nöden och aftorka behofvet: tårar. Boningen är Ladugårdslands Storgata n:o till venster inpå gården: Madam Larsson. I som läsen dessa ord, Lyften handen till er ficka, Lätt är denna gerning gjord, Liten hjelp den sjuka skicka: Afvundsvärd är denna lott: Lindra nöd och göra godt. — Uppgiften om madam Larssons svåra sjukdom be kräftas af doktor Martin.