Aftonbladet – 30 januari 1858, sida 2

sedan han läst det; huru, sedan han en gång blifvit lockad till detta felsteg, den förskrämde gossen lemnat honom de följande, och slutade sin: förnedrande bekännelse med en bön, att hon måtte dölja hans brott för brodern: Den stackars qvinnan lyssnade i den djupaste bestörtning. Hon hade aldrig kunnat tänka sig någon så förderfvad. Hon kände en verklig fasa vid tanken att denne man, som under flera år bedrifvit detta grymma bedrägeri, var hennes make, 4 Jag är säker på att du förlåter mig, sade denne, sedan jag nu talat om hela saken. Mitt namn är numera ditt, Kom ihåg, tillade han, att skammen skulle falla lika på oss båda. Huru kunde du hafva hjerta att beröfva mig dessa bref? svarade hans hustru, då du visste hur mycket jag sörjde öfver min goda; min ädelmedige brors kallsinnighet och glömska, hur ångestfullt jag, år efter år, väntat underrättelser från honom till dess jag var öfvertygad om hans död. Amen Corner mumlade något om sin kärlek till henne. Kom icke med denna ursäkt, om duej vill att jag skall hata dig, Amen! utropade qvinnan med en föraktlig blick. Förolämpa icke mitt omdöme genom en så lumpen osanning, Du har aldrig älskat mig eller någon i hela verlden mer än dig sjelf. Och din grymma och ovärdiga behandling af Dick, sedan, då du likväl visste att du åt hans bröd! Blygs för ditt uppförande. Det var något så nytt att på detta sätt blifva tilltalad af den fromma och undergifna qvinna han behandlat med så mycket öfvermod och ovänlighet, att bofven kände sig synnerligen hågad att slå henne — visserligen ej för första gången — men försigtig