Aftonbladet – 30 januari 1858, sida 2

Hennes svägerska kände sig nästan sjuk af leda då hon hörde dem. Den fruktan. hon hittills känt för sina tyranner började förvandlas i förakt, och hon förebrådde sig att ej med mera kraft hafva salt sig emot deras förföljelse mot Dick. Vi måste hafva ett långt samtal i morgon bittida, Marthan, sade hennes bror i det: han kysste henne ömt, då han bjöd godnatt. Ditt utseende gör mig sorgsen. Jag saknar det glada leende, den klara, öppna blick, som med så mycken uppriktighet brukade möta min. Säkerligen är väl dock ditt hjerta icke förändradt? Ack nej, Georg! snyftade hon och slöt sig intill honom med ömhet. Hon sade sannt, det var ännu detsamma; det hade blott blifvit krossadt. Den unge mannen skakade hand med sin sväger, och försökte att göra det med vänskap, men det ville ej lyckas. Hans snabba blick hade bemärkt den hemliga oro, den fruktan hans hemkomst Pppväent, hvarjemte han ingalunda tyckte om, -hvarken hans sätt eller utseende. Hans gästfrihet syntes tvungen -— icke erbjuden af välvilja. Karlen kan väl aldrig tro, tänkte han, att jag kommit hem för att fordra min andel i bostaden och boet? Misstanken var ej osannolik; hur skulle han eljest förklara hans oro och illa dolda fruktan? Hade Martha haft sinne för att triumfera öfver en oväng förödmjukelse, skulle hön haft godt tillfälle dertill denna afton, ty hon hade ej förr kommit in i sin kammare, än rennes man, sedan han omsorgsfullt låst dörren, började en jemrande bekännelse af sitt värdiga uppförande emot henne; erkände att han tagit det första brefvet till henne af vostbudet, under förevändning att lemna henne et, och skrämt honom att ej tala derom,