Den 23 Januari. Utelöpande sedlar m. m. ............... 45,976,663: 13. Behållning, tillhörande allmänna verk och inrättningar samt bolag och enskilta personer un Metallisk kassa i rdr rmt —a——— 10,918,057: 61. 22,483,619: 91. Såsom en ovanlig tilldragelse under vinån2derna nämner Halmstadsbladet, att trenne ligga i Halmstads hamn under lastning för att med hafrelast ofördröjligen afgå till England. — Grosshandlaren Berndt Pripp, hvilken på borgenärers yrkande blifvit försatt i cessionstillstånd, har i dag till rådhusrätten ingifvit sin stat, upptagande: tillgång 315,292 rdr 24 öre, osäkra fordringar 27,744 rdr 25 öre, kontant 119 rdr 24 öre. Summa tillgång 343,156 rdr 25 öre. Skuld 343;761 rdr 31 öre. Dessutom köpt och remitterat vexlar, hvilkas både acceptanter och trassenter gjort cession, hamb. bko mark 57,078: 13, sterl. 1480, francs 19,000. — Branden i Nykarleby. Om denna olycks händelse, som vi i går i korthet omnämde, lemna de finska tidningarne med gårdagens post följande närmare underrättelser : Elden utbröt den 12 kl. 8 på aftonen i handlanden Granholms gård (i ett obegagnadt uthus invid torget och spridde sig, gynnad af en stark sydvestlig storm, med den hastighet, att, oaktadt alla ansträngningar, kl. 9 följande morgon större delen af staden låg i aska. Endast den af sitt isolerade läge gynnade kyrkan, skolhuset och kronans spanmålsmagasiner qvarstå oskadda jemte omkring 40 af de mindre gårdarne på elfvens södra strand, der den s. k. Nystaden på senare tider uppstått. Staden hörde till de finska städer, som haft det mest ålderdomliga bygnadssätt. De trånga gatorna och så godt som impraktikabla gränderna försvårade i hög grad såväl släckningssom bergningsarbetet. Detta förklarar den snabbhet, hvarmed elden tog öfverhand, äf vensom att så föga lösegendom kunde räddas. Ärstidens oblidhet gör de arma brandskadades belägenhet i hög grad behjertansvärd. Orsaken till eldens: uppkomst är ännu okänd. I en annan skrifvelse heter det: Elden rasade fulla. tolf timmar utan hejd till onsdagsmorgon kl. 8, då af hela staden icke återstod mera än kyrkan, skol-. huset, de små gårdarne längst i söder, Olsonska går-den ytterst vid norra tullen, några hus vid den s.k. Lillgatan, norra delen af Källbacken och Nystaden på vestra elfstranden. Det var en förskräcklig natt; mången bergade icke mer än lifvet. Elden kastades otroligt långt; gårdarne norr om staden voro i största fara, men räddades. Nejden är uppfyld af husvilla, och elden glimmar ännu. Från Wasa afsändes genast flera foror med lifsmedel och kläder och så väl här som i andra städer äro insamlingar öppnade. Helsingfors Tidningar meddelar följande underrättelser om den nedbrunna staden: Nykarleby, i Wasa. län och medlersta delen af Österbotten, 8 , milnorr om Wasa, 2 mil söder om Jakobstad, anlades af Gustaf II Adolf år 1617 och fick privilegier 1620. Läget är vackert, , mil från Lappo elfs mynning; fartygen gingo fordom upp till staden, men upplagsplatsen är nu !, mil derifrån och redden V, mil. Or ten var en kort tid (1648) landshöfdingesäte och har drifvit en ganska betydlig exporthandel, som likväl aftagit på de senare tjugo åren, i följd af skogarnes minskning och täta olyckor, som drabbat stadens sjöfart och handelskår. Såsom belägen vid smalaste stället af Qvarken, dref orten under senaste krigsåren en äfventyrlig, men mycket liflig trafik med öppna båtar på Westerbotten och försåg stora sträckor af landet med salt och kolonialvaror. År 1855 var invånarnes antal 1217. Förmögenheten är i allmänhet ringa; ganska få ega något öfver dagens behof. Blott ett mindre antal gårdar (27) äro försäkrade uti allmänna brandstodsbolaget till ett värde af inalles 49,510 rub. 23 kop. s:r. — Nykarleby var, om icke den enda, likväl en af de högst få städer i Finland, som alltsedan sin grundläggning aldrig brunnit. Elden har till den grad skonat denna nu ödelagda stad, att icke i mannaminne någon hel gård nedbrunnit, och högst sällan varit ens tecken till fara. Derföre bar staden ock tydelig stämpel af 1600-talets reglering för 240 år tillbaka: tättbygda tomter, trånga krokiga gator, godt utrymme på landsidan och likväl fara att glida ned utför den höga och branta elfstranden, der islossningen, hejdad af tre forsar, hvarje vår lösrycker stycke efter stycke af sandvallen. Brandredskapen var bland -de bättre i småstäderna, men för trängseln var stadens öde förr eller senare icke svårt att förutse; kanske var en annan reglering än eldens omöjlig. Kyrkan, invändigt så att säga genomflugen af målade englar, är en af de äldsta träkyrkor i landet; uppförd 1707, rymlig och väl bibehållen, så att dess räddning var för orten en lycka. Likaså den ansenliga bron, bygd år 1817 af framl. baron C. v. Rosenkampff. Det räddade skolhuset är nytt, men litet. Rådhuset, ett gammalt tvåvånings trähus med torn, var något förfallet. För öfrigt egde staden få tvåningshus och blott ett enda stenhus (en trädgårdspaviljong), men några hus närmast rådhustorget voro af betydande storlek och måste ha förorsakat en högst våldsam brasa, der de stodo midt emot hvarandra med en 9 alnars gata emellan. Bland de gamla, nu förstörda husen egde isynnerhet två en historisk märkvärdighet i följd af stadens strategiska vigt under 1808 års krig. I dåvarande Turdinska, nu fru S. Lybecks hus, satt general en chef fältmarskalken Klingspor under slaget vid Oravais och mottog, 3 mil från stridsplatsen, den ena dammiga och blödiga adjutanten efter den andra med rapporter om slaget. I samma hus, der utom Klingspor äfven Adlercreutz och Kulneff, Rajewski, Gripenberg och Kamenski efter hvarandra hade sitt högqvarter, hvilade kejsar Alexander en natt 1819 om sommaren. I förra Jutheska, numera Wennerholmska huset låg Döbeln sjuk före affären vid Juthas, 3 verst söderom staden, och det var der som doktorn, enligt sägen, strök medikamentsflaskorna från bordet. — Under rubriken Drätselkommissionens nyaste arbete läses i Posttidningen följande bidrag till historien om denna myndighets flerahanda II gr Pl RAA REN