sällskap af hvarandra; den förre vände vid korsvägen till Mansfield. Då Amen märkte detta gaf -han hästen ånyo ett kraftigt slag och skyndade framåt med ökad fart till Crowsball. Det var en stor tröst för honom, då lju-. sen vid North Collingham lyste mellan häckarne; han visste då att han hade bara fyra miles till Crowshall, ett afstånd som han tillryggalade på tio minuter öfver en half timme, Då han kom hem, måste han sjelf spänna från bästen och föra honom i stallet. Det fanns ingen Dick nu som sprang ut och hjelpte honom — och som kunde tjena till afledare för hans dåliga lynne, som han lofvade sig skulle återfalla på hans hustru, hvilken han inom sig förbannade för henes lätja att inte sjelf komma ut och taga vård om kreaturet. Vredgad och otålig ryckte han häftigt upp dörren och steg in i det filla förmaket. Den ytterligaste förvåning tystade de hårda ord, som sväfvade på hans läppar. Rummet var upplyst af två ljus, i stället för den vanliga lampan, de bästa tekopparne stodo på bordet och derjemte silfvertåskedarne — hans egna skedar. På ena sidan om eldstaden satt hans syster Sara, som synbarligen bemödade sig att se-älskvärd ut, ehuru utan framgång; på andra sidan Martha och en högvext, välklädd karl af ett kraftfullt och vackert utseende, omkring trettiofem år gammal, med högra armen lindad kring hennes lif, och hvad som var ännu märkvärdigare: ingendera syntes det minsta förlägen af att blifva öfverraskad-i denna -förtroliga ställning. Innan hvarken hans hustru eller fremlingen hunnit säga ett ord, sprang miss Corner upp från sin stol och utropade: Ack, Amen, hvad jag är glad att du kom hem! Tänk bara hvilken angenäm öfverraskning! Martbas bror, Georg, som vi alla trodde vara död, är återkommen. : För klockaren var denna öfverraskning allt, utom; behaglig. Han såg först på sin hustru, sedan på sin syster, liksom för att fråga dem hvad de hade meddelat. i : Jag har inte lemnat dem-ensamma ett enda