rm MMMMMMMMMJMMJMHJJMMFMMMHMHMMMMMMMMMMMMMM—— Jag skulle också hafva lust att flytta dit, utropade Amen i ett anfall af förtjusning: Ni har ännu ej nämt den största välsignelse ni har att vara tacksam förn, anmärkte miss Corner med ett småleende, men det är så likt er, karlar. Martha, min söta vänx, tillade hon, din bror har ännu inte sagt oss något om sin hustru. Så innerligt hela hennes själ ock var upptagen såväl af den djupaste tacksamhet för broderns återkomst, som af tankan på: franitiden, kunde Martha dock ej tillbakahålla ett leende åt den skicklighet, hvarmed denna fråga — ty som sådan var den ämnad — blifvit framstäld. Jag är ännu ungkarl, svarade den unge mannen med ett gladt skratt; men om jag återvänder som sådan, blir en annan fråga. Miss Sara försökte att se ut som om hon kände sig smickrad, småskrattade och slängde på hufvudet. En god egendom och sju hundra får — att icke nämna hela den öfriga boskapshjorden, var något som syntes särdeles aktningsbjudande i hennes ögon, och em bestämd önskan att blifva egarmna till all denna herrlighet intog henne. Samma qväll började hon fundera på en mössa, som skulle kläda henne väl, och att lägga upp håretipapiljotter — för första gången sedan tjugu år. Du ämnar då återvända? frågade Amen Corner. Ja, med all säkerhet. Och taga Dick med dig? Ja, åtminstone för några år. Efter den tiden tror jag mig hafva förvärfvat nog förmögenhet att lefva äfven i England och då itervända vi tillsammans. Ordet förmögenhet befästade miss Corner i den goda tanke hon fattat om honom. Månända Deklngade hon nu i tysthet, att hon cke visat hans syster mera vänlighet; men vem hade också kunnat tro att brodera skulle comma sig upp och blifva en sådan önskvärd nan till på köpet. ÅN (Forts.)