tonvigt på ordet. Besinna bara hurudantvädret är. Detta är välvilligt,, tänkte Georg Chason, ehuru han just inte ser välvillig ut. Och med denna betraktelse tröstade han sig öfver att icke se vår hjelte. Ni kan inte föreställa er, fortfor hans svåger under det han bjöd omkring tå och smörgåsar, hur dåraktigt svag er syster är för den gossen. Jag tviflar på att hon fårnågon ro i natt för att han sofver i en god säng hos min bror, i stället för sin egen lilla koj. Jag är ibland nästan hågad att bli svartsjuk på honom. Hans hustru kastade på honom en blick, der förvåning blandade sig med en god del förakt. Hon kände vämjelse öfver hans hyckleri. Hon fattade fullkomligt i hvilken afsigt Dick blifvit lemnad på fattighuset, och om hon förblef tyst, var det af den naturliga motvilja hon som qvinna skulle känna att väcka split och oenighet så snart efter hennes länge saknade broders återkomst. Din man har alldeles rätt, Martha, anmärkte Georg; vädret är verkligen svårt och Dick mår bättre i sin varma, goda säng, än att vara ute på landsvägen. Jag förmodar han kommer tillbaka på morgonen. Ja bevars! I god tid, svarade hycklaren. Svaret var lika mycket ämnadt för hustrun, som hennes bror. Och hvar har du uppehållit dig alla dessa år, Georg ? fortfor han. Tillåt mig säga så, det låter mera förtroligt.— mer broderligt.! Jag har vistats i Australien. Har det gått dig väl? Bättre än jag förtjenar, fruktar jag, svarade kolonisten leende. Jag frågar ofta mig sjelf hvarigenom jag gjort mig förtjent af all den godhet Försynen bevisat mig. Den vildmark jag först började rödja, ärsnu uppodlad och min jord, för hvilken jag gaf fem dollars för tunnlandet, är nu värd femtio. Jag har sjuhundra får och en skön boskapshjord och hvar enda en är betald, eller uppfödd på min 3ård.