(Insändt.) Om teateroensur: Genom Aftonbladet den-22: Januari har man sett den orimliga makt ännu existera; hvarigenom en författares arbete kan på ett oförnuftigt sätt stympas och det snillrika eller roliga, oskyldiga skämtet deruti bortklippas. En öfverståthållare eller konungens dbefallningshafvande må vara sjelf personligen klok och. bildad samt högsint; men af vigtigare sysselsättningar hindrad att genomläsa teaterstycken. Han torde då anlita någon dum, rå, okunnig, oklok öch småsint underhafvande, kanske ock en lycksökare. Det vore derföre högst önskligt, om under innevarande riksmöte en så orimlig författning upphäfdes, Låt ett teaterstycke gerna uppföras. Om det är verkligen anstötligt, om det angriper religionen; om det är sedeförderfvande, må det då, sedan det är en gång gifvet, genast förbjudas till vidare uppförande. Teaterföreståndaren och författaren kunna ju stämmas och en jury, vald på samma sätt som i tryckfrihetsmål, afgöra om hela stycket bör förbjudas eller endast de instötliga ställena borttagas. Det är ej heller underligt om kupletterna i hr Aug. Jäfströms pjes öfverkorsades med den makt hr öfverståthållaren ännu innehar, då de anspelade på en öfverflödig, onyttig och förvillande åtgärd, ty här var ju fråga om rep i hängd mans hus. Hatare af all censur.