Hm Bangårdarne Material .... ; Förvaltning .... 12.000,000 8,000,000 6,000,000 —T70,000,000 fr. Dr Channing om religiös frihet. Afdet sätt; hvarpå Kristus och hans apostlar inpläntade evangelium i Verlden, lära vi. att de ansågo religionen för ett ämne, rörande hvilket alla menniskor böra bruka sina egna tankar; forska och öfverväga med allvarlig uppmärksamhet. Vår store Religionsstiftares åstundan och afsigt var, att hans läror mätte: pröfvas och omfattas af helt andra grunder äm dem, i kraft af hvilka man omfattat falska religioner; samt att de icke skola hafva något annat stöd än sin egen sanning och förträfflighet. Vår religionsurkund betraktar det alltid som en afgjord sak, att: men iskor i fråga om religion skola sjelfva döma och följa sin egen öfvertygelse. Jag vet, att denna undersökningens frihet i religiösa ämnen af åtskilliga betraktas) som farlig, synnerligast för deftstore mängden. Man anser: det för säkrare, dt! massan står under ledning af några få, Menniskors-ärfda tro: bör man aldrig störa genon några sanspelnihgar på vigten af pröfning vigt. säger: mån: Det sär sant; att det enskilta omdömets rättigheter kunna missbrukas: Under föregifvånde af att tänkå sjelfvaj kunha män träda up) emot de ällrasolklaraste och vigtigaste san ningar, ochj för att visa sin djerfhet och sit: oberoende, träda fram med läror, för hvilk: man med: förfäran ryser tillbaka. Men all: slags frihet kän missbrukas. Det finnes blot: ett osvikligt medeb att hindra menniskor från: att göra ondt — nemligen att binde dem till händer och fötter : och icke. tillåte döm utöfningen af någon förmåga, hvarker tilb kroppseller: själv. Gif dem en makt; och de skola hågon gång missbruka densamma. Förskaffa: denv ett verksamhetsfält; och de skola understundom gå vilse: Utrusta deras själ med kråft, och de skola någon gång an: vända denna kraft till ovärdiga ändamål. Uppmuntra dem att pröfva, innan de tro, och de skola understundom predika villfarelser under sken af sanning. Men detta onda är ut ingen motsvarighet mot de otaliga fördelarnc af en kraftig uppöfning af våra förmögenheter; och den, som; för att undanrödja dette ohda; skulle vilja inskränka menniskors tänkeoch verksamhetsfrihet, skulle beröfva vår natur allt, som adlar densamma, och förvandl: vårt slägte hära nog till oskäliga djur: Den meningen är icke alldeles riktig, att forskningen i teligionen har framkallat der stora mängden af sekter i den kristna verlden. Jag skulle snarare vilja påstå, att bristen på pröfning ofta har föranledt dem. Mängdens färdighet. att omfatta det som dogmätiskt och djerft intygas, det som : tilltalar deras passioner och känslor i stället för dera: förstånd, har: varit den största frestelse för allä sektehefer att fortplanta sina egenheter och samla änhängåre omkring sig. Sektchefer ha vanligen sin dryga del af äregirighet. och denna näres genom den vanliga benägenheten att emottaga deras läror utan pröfning. Vi få ej inbilla oss att det är en väg att förqväfva sekter, att uppmuntra menniskor att emöttaga sina religiösa meningar utan eftertanka och pröfning. Tvärtom är detta det mest direkta medel att göra dem hemfallnö till allt slags svärmeri. Den enda väg, son leder till enhet, är. att uppmuntra allvarlig och ärlig forskning. Man har sökt denna enhet genom tvångsåtgärder; men förgäfves. Om statsmakten skulle änbefalla en form af religion och förbjuda alla andra, medgifver jag, att något som har ett sken af enhet, härigenom kunde uppkomma. Der skulle inga tvistande sekter låta höra sig. Der skulle i stället grafvens tystnad ega rum.. Men äfven i detta fall skulle ock icke gifvas någon verklig enhet i tänkesätt; ty der-själsverksamheten i religiöse ämnen är hämmad, kunna menniskor knapi sägas hafva några tankar. De kunna höra. de kunna mottaga ord; men alla deras befrem äro sväfvande. De-Kunna yttra samm: ljud, men såframt de fästa någon bestämd mening vid det de säga, likna de sannolikt hvarandra i sina opinioner lika litet, som de särskilta sekterna göra: Dessutom kan denne andliga träldom icke för alltid vidmakthållas. I menniskoförståndet ligger en elastisk styrka. som motstår detta tunga förtryck; och när den förslafvade verlden en gång erhåller frihet och begynnör tänka på egen hand, är fara värdt, att motverkningen blir mer extravagant i sin verkan, än om ingen börda blifvit påTigd. Jag upprepar ännu en gång, den enda väg som leder till varaktig enheti åsigter och lärosätt är att uppmuntra menniskor att allvarligt och ärligt begrunda religiösa ämnen. att pröfva grunderna för sin tro, attskilja det sanna -från det falska, det klara och vissa från det mörka. : En sådan pröfning har till följd att bringa sanningen i dagen. Sanningen är icke dold under ön ogenomtränglig slöja, utan uppenbarar sig sjelf för den allvarlige forskaren. De, hvilka sålunda söka sanningen, ledas icke gerna på villovägar af bullrande deklamationer och djerfva påståenden. De lära snart, att detta icke är något kännemärke på sann visdom och att de, som fordra det mest oinskränkta samtycke af andra, förtjena det minst. De fordra bevis, och detta är det som svärmeriet minst är benäget och böjdt att gifva. De lockas icke af ljud och namn. De ställa sig icke under någon viss fana, förklarande krig mot alla, som ställa sig under någon annan trosfana. Förbehållande sig sjelfva blott rätt att pröfva och genom -pröfningen undervisade; -hur lätt man råkar ut för villfarelser, förtrö de sig icke ålltför hastigt åt sitt eget bedörnirande; och lägga bort sin fördömelseifver emot ändra. Öch om de icke öfverenss stämma i allt med dem omkring dem, lefva 3 rade tina okåcde gta Ahh nn vå. mee