Aftonbladet – 28 januari 1858, sida 2

varmt och väl klädd, att han aldrig gjort en trefligare färd. Då han reste framåt vägen, som såg dyster och ödslig ut, emedan hösten redan utbytt trädens friska grönska mot en grågul färg, kastade han blickar både af hat och tillfredsställelse på den darrarande, hjelplösa varelsen vid hans sida, och då den stackars gossen började skaka tänderna af. köld, grinade han helt: förnöjd; det var musik i hans öron. Vet du hvart du skall fara? frågade han. Nej; men Gud vet det, svarade Dick. Svaret förvirrade den hjertlöse bofven för ett ögonblick, men han hemtade sig snart och blygdes öfver hvad hans älskvärda syster skulle hafva kallat en svaghet. Du skall fara till arbetshusetx, utropade han i en triumferande ton, dit alla tiggarungar komma och dit du borde blifvit skickad länge sedan. Jag är inte en tiggare. Om du säger mig det en gång till, så vrider jag nacken af dig, du halsstarrige bortbyting. Jag säger dig att du är en tiggare. Gossen förblef tyst, hvarmed Amen lät sig nöja, och gjorde inga flera frågor, utan reste vidare under tystnad tills de framkommo till Newark. De stego båda af vid: fattighuset. Ben Corner hade; om möjligt, ett ännu obehagligare utseende än! brodern, som han välkömmade med en ohyfsad och klumpig vänlighet, hjelpte honom af med öfverrocken och frågade hvad han fick bjuda. honom. Bränvin och vatten, men se här ordren; läs den först. Allt i sin ordning), sade uppsyningsmannen sedan ban ögnat igenom den. Han ringde och tillsade portvakten att taga vara på Dick och att stänga in honom på gården, tills han blef i tillfälle att taga hand om honom. ; Mannen, som var en af inrättningens fattighjon, följde föreskriften. Ehuru Dicks själsstyrka hade svigtat, hade den ingalunda gått under. Tanken att vara en tiggarpojke; som Amen hånande kallat ho